Mios valpsommar på Häggeberg väcker många minnen till liv från det att barnen var små. De uppförde sig ungefär likadant som Mio gör nu när de lekte helt obekymrade om att det fanns något annat i livet än att leka, äta och sova. Tomten är mycket omväxlande och ligger i en brant sluttning där det finns allt ifrån äng, skog, gräsmattor och branta stup samt en massa spännande små hus. Mio bygger hyddor i en stor jordhög – nästan som ett grävlingsgryt. Barnen byggde sina hyddor framförallt i träden men glädjen verkar vara densamma. Barnen plockade bigarråer från lekstugetaket och hade längdspottning med körsbärskärnor medan Mio nosar upp nedfallna bär under träden eller så blir han matad. Det finns ingen ände på vilka konster han klarar om det vankas bigarråer som godis. Kärnorna spottar han inte särskilt långt men de tycks komma ut den naturliga vägen. Mio har stollaryck på den förbjudna vildängen där barnen aldrig fick gå eftersom de trampade ner alla vackra ängsblommor som växer där men hur hindrar man en hundvalp från att utnämna denna äng till sitt favoritjaktställe. Det enda som inte Mio har gjort än är att sitta på lekstugetaket och fika. Så fort vi vänder bort huvudet går han på upptäcksfärd på den stora tomten men han kommer så snart någon ropar. Då kommer han som ett skollat troll rusande runt någon häck och man vet aldrig från vilket håll det blir och den lilla rumpan viftar så ivrigt att man nästan blir sjösjuk av att titta på den. Ja, ibland blir man lite avundsjuk på den lille krabaten som inte är så liten längre. I början på augusti ska han börja sin första grund kurs om det finns platser kvar på Häggebergs hundklubb för Frida har anmält honom.
mormor
0 kommentar(er)
