Del1. Jag väcker Frida genom att dra henne i stortån vilket fungerar ganska dåligt. Går jag in i rummet riskerar jag att väcka Mio och det vill jag till varje pris undvika alltså lutar jag mig in över gallret och drar allt vad jag kan. Till sist vaknar hon sömnigt och jag väser att hon och Mio är ensamma eftersom alla har gått till skolan och arbetet, nu bör hon alltså inte sova alltför hårt….
Del 2. Mobilen ringer ilsket precis innan skolavslutningen ska börja i aulan och jag suckar och svarar. Fridas oroliga röst hörs i andra änden. Mio har nog ätit upp en medalj från en av badmintontävlingarna som hänger på rad ovanför sängen. - Han gnagde på bandet och medaljen var borta när jag vaknade säger hon. Sen har han gnagt på fritidskortet för buss. – Bingo, jag ser 100 lapparna flaxa iväg – jäklar det dyra kortet gav ju fria bussresor hela sommaren… Ätit en medalj – det låter ännu dyrare. Undrar vad en magoperation på en valp kostar…. Minst 2500 för det är självrisken på försäkringen. Vi bestämmer att hon ska leta noga i hela rummet och se hur han verkar må innan vi gör något.
Del 3. Jag skyndar hem vid ett-tiden för att avlösa Frida. Mio mår fortfarande bra men ingen medalj. Har fått många uppmuntrande historier om folk som dragit ut allt från tennissockar till nylonstrumpor den naturliga vägen på hundar. Suckar djupt och vinkar iväg Frida varpå jag går in på hennes rum för att titta lite. Börjar ett systematiskt letande. Tror inte tonåringar vet vad detta innebär men jag går ihärdigt genom Fridas säng. Lakan dras bort, påslakan och duntäcke frigörs, gräver mig ända ner till madrassen och tar bort allt. Kryper över sängen och tittar ner mellan madrasskant och sängstomme – där, något glittrar!
Ingen veterinär denna gången och busskortet var visst bara lite buckligt efter tänderna så det fungerar nog… SLUT
Mormor
0 kommentar(er)
