Mio och Aslan

Klassfest
Idag har Mio varit med mig och träffat delar av klassen. Till en början skötte han sig ganska bra, men sen blev han en liten damphund! Han blev för trött för det. Efter ett tag gick vi hem och han somnar i väskan på vägen :P Nu sover han på mina fötter.

I ena stunden är jag så trött på honom att jag inte vet vart jag ska ta vägen - men - så är det ju stunderna då han är den mest underbara vän man någonsin kunnat önska sig! Så visst, det är tidiga mornar, bitna händer och saker, kisspölar man trampat i och farväl frihet och socialt liv, men de stunder när vi ser varandra i ögonen, eller när han ligger och myser på mina fötter - då glömmer jag bort allt jobbigt och ser bara den underbara vän jag fått. Vi blir mer och mer ett.

Du och jag Mio. Min Mio. <3