Mio och Aslan

DAGEN D!
Idag bar det äntligen av att hämta hem lilla Mio, lyckan är total!!!
 
Efter att ha fått klartecken från vår fantastiska uppfödare att han klarat veterinärbesiktningen galant samma förmiddag satte vi oss i bilen runt 11 för att bege oss upp till Linköping och hämta hem vår lille prins.
Här i bilen precis när vi lämnat vårt hundlösa liv bakom oss :D Några minuter senare kom regnet och det regnade konstant hela vägen upp, när vi var där och ungefär halva vägen ner igen - först när vi passerade gränna tittade solen fram igen :)
 
Vi kom fram till uppfödaren där vi fick träffa Mio och hans pirayasyskon (valptänder är VASSA!!!!) Mio däremot är en riktig gentleman, han slickar istället för att använda tänderna, duktig kille!
Mio med några av sina syskon, livligt i valplådan nu!
 
Frida fick skriva på alla papper, vi fick med en mapp full med information om allt möjligt, även en kasse med mat, filt hemifrån m.m.
Mio fick även nosen klippt och vi fick instruktioner i hur man gör. Han sa inte ett knyst och var så duktig! (är det verkligen en valp vi fått hem, efter alla skräckhistorier man hört, han är ju en liten ängel???)
nyklippt och fin! Han gör sig väldigt bra på bild, modellyrket kanske är något för honom? ;)
 
När vi åkte hem tänkte vi att han skulle kissa av sig innan vi hoppade in i bilen. Regn och blött i gräset, usch! verkade Mio tänka som såg så ynklig ut att vi hoppade in i bilen och började åka direkt - om han blev kissnödig skulle vi få stanna.
 
Här har man också hört om att valpar kan gny och bli lite ledsna över att behöva lämna sina syskon, samt ibland bli åksjuka. Men vad gör Mio? Jo han lägger sig ner och sover, inte ett ljud!
 
I höjd med Gränna vaknade han och började pipa och verka otålig så vi svängde in på en rastplats där han skulle kissa.. trodde vi... Väl ute ur bilen var det spring och lek som gällde, kissa, vad betyder det?
kissa? jag?
 
Vi åkte vidare och stannade på ytterligare en rastplats, där gick det bra att kissa. Den fortsatta resan hem gick också utan problem.
 
Väl hemma fick han inviga trädgården. Åh vad kul att få vara ute och springa! Motoriken är inte helt hundra, han har inte riktigt kontroll på sina rörelser vilket är otroligt charmigt när han skuttar runt, trillar, rullar runt och sedan är uppe och skuttar igen. Sedan är det självklart mysigt att sitta hos mamma och bli ompysslad!
Mamma Frida med sin lilla pojke i knät.
 
Nu har vi varit hemma några timmar och han sköter sig så bra! eller jag tycker det då, fast det är ju familjens första egna hunden så har väl inte mycket att referera till ;)
 
 Han har ätit ordentligt varje gång det varit mat, dricker bra, leker, sover, kissar... Han är väldigt praktisk eftersom han piper så fort han vill ut. Det har dock hänt en olycka inne när vi inte var lagom snabba, men som sagt, olyckor händer och det finns nog inte så många som klarat valptiden utan en enda olycka.
 
Sedan har Mio även kommit på att mattor är väldigt roligt att tugga på (även skor visade sig populära). Tuggandet och bitandet har vi lyckats avleda genom att ge honom leksaker att tugga på istället, vilket han finner sig i utan problem!
 
Utöver detta tycker jag att Mio hanterat flytten till sitt nya hem över förväntan. Han har tagit det hela med ro och piper bara när han vill ut för att göra sina behov eller om vi inte ger honom lagom mycket uppmärksamhet (enligt honom) ;) Han är väldigt kontaktsökande och en riktig kelgris! Han är väldigt förtjust i allt vad leksaker heter, men godiset är ännu inte särskilt populärt, gissar på att det kommer med tiden :P
 
Tack Therese för vår underbara nya familjemedlem! :D
 
Som förstagångsägare kunde vi inte fått en bättre valp, om detta inte visar sig vara en övergående fas ÄR han en liten ängel! Nu återstår att se om jag tycker att han är lika mycket ängel imorgon efter första natten i sitt nya hem ;)
/Fanny