Mio och Aslan

Aslan och bollen!
Aslan är påväg in i spökåldern, något jag märkt tydligt på sistone. Ena sekunden är han jätterädd för bilar, nästa är det inga problem. Så helt plötsligt är han rädd för cyklar och människor, sedan - inga problem. Helt plötsligt kan en papperskorg vi varje dag passerar på promenaden vara jätteläskig.
 
Senast i raden av läskigheter var en fotbolll vi lekt med hos mormor och morfar. Den glömdes bort någon minut och blev liggandes i hörnet av den instängslade delen av trädgården. När Aslan återigen fick upp ögonen för den var den plötsligt läskig. Det småboffades på den och han vågade inte riktigt gå nära. TIllslut vågade han sig närmare, och nääärmare, och nääääärmare. Sedan - BAAAAM! Portisryck!!! Min lille knäppiskille <3

 
 
 
 
/Fanny
#1 - Paco

Vad jag saknar den tiden, nu blir det bara nå'n enstaka portisrusning i veckan fast spöken ser Paco fortfarande då och då och ' skrattar' generat sen...