Nu när mamma, pappa och Frida varit uppe med Mio i Uppsala har jag, Hanna och Aslan varit hemma ensamma! Det har varit ett utmärkt tillfälle att ensamträna Aslan, men det går inte jättemycket framåt tyvärr. Med Mio blev det naturligt från början att han blev lämnad ensam ibland. Men Aslan har egentligen aldrig blivit det, eftersom Mio alltid varit i närheten på något sätt eller att någon varit hemma.
Nu när vi ensamtränat är det väldigt olika. Ibland klarar han 10 minuter, ibland inte ens 30 sekunder. Ofta sitter han och skäller i någon minut eller två, för att sedan bli tyst. Jag väntar alltid med att gå in eller komma tillbaka tills han är tyst, och när jag kommer tillbaka gör jag ingen stor sak av att jag varit borta. Lämnar honom små stunder i taget, springer ut och hämtar posten, går på toa, hämtar saker i källaren, går ut och slänger sopor, duschar. Ibland går det bra att lämna honom, ibland inte alls.
Om någon har tips på hur man ska gå tillväga med ensamhetsträningen skulle jag vara jätteglad! Med Mio var det aldrig något problem med ensamhetsträningen, men Aslan känns betydligt mer "mammig" än Mio någonsin varit. Han går att lämna någon timme om han har sällskap med en annan hund, men ensam - icke sa nicke. Vi får jobba på helt enkelt!
Där Aslan helst vill vara - i knät :P
/Fanny
1 kommentar(er)
