Mio och Aslan

Kändisen!
Som ni kanske vet passerar jag en lågstadieskola ganksa ofta när jag och Mio är ute och promenerar. Där är han en kändis som många av barnen känner igen. Jag jobbar även där ibland och då frågar många efter honom. Nu har jag haft en ny klass. Till en början var jag bara den nya vikarien men efter en stund kopplade någon vem jag var. "Är du hon som har hunden som kan Pang!?". Sedan jublade alla barnen - alla visste ju vem Mio var! När jag skulle hem hälsade jättemånga till Mio och bad om att jag skulle gå förbi med honom oftare. Tänk vilken kändis han har blivit! Jag kommer själv ihåg den hunden som alla visste vem han var när jag gick där. Vem trodde att Mio skulle vara i samma ställe? Superkul tycker jag! Jag stöter på barn allt som oftast när jag är ute och går och väldigt många vet att det är Mio. Vilken tur att Mio tycker om barn!
 
 
Bus i skogen
Idag hade vi med den här snyggingen ut i skogen. Jag är riktigt nöjd med denna bilden på honom! Bäste Sacco!
 
Det blir allt mer snö här och i skrivandets stund vräker det ner stora snöflingor utanför fönstret. Jippie!
Mio var på bushumör...
Mmm...mattes vante!
Kom och ta den om du kan!!!
Suck...du kan väl få den då....om jag får mjukost!
Hörde jag mjukost? undrar Sacco
Idag var dem inte på humör för någon fin gruppbild.
Det fick bli porträttbilder istället!
Självklart bjuds det på mjukost när man är duktig! Som tur är så kan de samsas om den!
Vad som är extra skönt när är att Mio lyssnar mycket bättre när Sacco är med. Han är mer kontaktsökande och springer inte alls lika långt bort. Det gillar jag!
kurragömma under sängen
Vart har Mio tagit vägen? Ja, det frågade vi oss jag och Hanna. Gick runt och letade i hela huset, tills vi hörde ett konstigt ljud inne i vardagsrummet och lokaliserade det till under mammas och pappas säng. Mycket riktigt, där låg han så nöjd och glad och knaprade på sitt märgben. Han har inte varit inne under den där sängen sedan han nyss kommit hit, han är nämligen för stor.
 
In under sängen kom han. Men han kom inte ut. Han verkade bli lite fundersam när han insåg att han var fast därinne och beslutade sig för att ligga kvar tills jag drog ut honom. Sedan fick vi försöka få ut hans märgben med hjälp av en lång sopborste (det finns en del negativa sidor med att ha en bred dubbelsäng om hunden legat längst in). När Mio och benet var ute från sin fångenskap var allt frid och fröjd igen och Mio fortsatte som om ingenting hade hänt :)
/Fanny