Mio och Aslan

Draghunden...
Jag finns inte. Mio tittar knappt på mig när vi promenerar, det finns ju så mycket annat som är MYCKET roligare än matte. Massor med saker att lukta på, pinnar, människor och hundar. Jag är bara en bromsande klump i andra änden av kopplet. Han har varit duktig på att gå i koppel innan och haft bra kontakt. Nu finns det knappt kvar. Dra hit och dra dit. Nu är det ganska skönt att veta att det går över! 

Men visst har han fortfarande sina ljusa stunder! Han är som duktigast när han går i lina. Då finns kontakten på ett helt annat sätt! Bara att kämpa på! Förr eller senare kommer den gamla Mio tillbaka istället för den hormonstinna tonåringen.