Sedan valpkursen i torsdags har jag gått in stenhårt för att jobba med kontakt och framför allt följsamheten. Nästan alla promenader vi har gått sedan dess har Mio gått med släpande koppel eller lina nästan hela promenaderna! Kändes nästan som en omöjlighet innan vi började, men jag gav det en chans - och han går faktiskt bättre utan koppel än med! Tror till största del det beror på att jag själv är betydligt mer fokuserad och engagerar mig verkligen för att vara en rolig matte! Jag måste ju vara mer spännande än mötande och goda dofter. Så det är mycket godis och mycket lek. Ja, till och med lek! Jag har ju länge haft lite svårt att få honom motiverad till att leka bortsett från vissa bestämda platser, men vi lärde oss en ny lek på kursen "spring för livet" som fungerar super!
Spring för livet går ut på att man ska kampa och hunden får aldrig släppa kamptrasan. Gör hunden det springer man allt vad man har och gömmer leksaken. Den är min! Hunden ska få kämpa för att få vara med igen. Sedan kör man vidare. Släpper hunden igen gör man samma procedur. Håller den fast kan man försöka lura den t.ex. låtsas leta godis, peka på något eller liknande om gör att hunden släpper och då springer man! Detta fungerar riktigt bra! Visst händer det att han inte är intresserad, men allt som oftast fungerar det toppen!
Jag varvar lek, godis och tillåtelse att nosa som belöning. Försöker även lägga in klapp ibland, men det är han inte lika glad i... Resterande tiden ska han försöka hålla sig vid min vänstra sida. Redan nu märker jag en bättre kontakt och mycket roligare promenader vilket i sin tur ökar samarbetsviljan från Mios sida. Jag undviker att ta upp kopplet allt för ofta då han tappar fokus när jag håller i det. Koppel får vi träna på separat.
Hundmöten råkar dock alltid gå fel för mig. Okej, inte alltid, men allt för ofta. T.ex. barn som kommer fram med sin hund utan att fråga, misstolkning på "att vi tränar hundmöten" som att vi tränar på att hälsa och inte tvärt om... Får komma på ett tydligare sätt att berätta för dem vi möter så det inte blir missförstånd.
Nu de senaste dagarna har jag kännt att ett av mina mål - att kunna gå med Mio lös nästan jämt - kanske inte är helt omöjligt. Vi har fortfarande en enormt lång väg att gå, men på något sätt finns det en liten, liten ljusglimt som skymtar långt där borta!
Några bilder tar jag tyvärr inte, så det får bli en favorit i repris!
0 kommentar(er)
