Först när Aslan kom hit var Mio nästan lite för glad! Men efter ett tag insåg han att den där roliga saken inte var speciellt rolig alls... Mio är alldeles för snäll mot Aslan. Har Mio ett ben/leksak/pinne som Aslan vill ha (han vill såklart ha allt Mio håller i) så släpper Mio föremålet och går undan. Här försöker vi få honom att ta tillbaka föremålet så han förstår att det är ok. Det gick sådär.
Mio vill ju helst sova hela förmiddagarna, men nu kommer ju den där lille och stör hans skönhetssömn. Inte alls kul tycker Mio. Men säger till, det gör han inte! När Aslan kommer och vill busa flyttar han istället bara på sig. Aslan följer efter och så håller det på. Det slutar med att Mio sitter i ett hörn och vet inte riktigt vad han ska göra. Vi har delat på dem så att Mio får en chans att sova ostört. Att säga till kommer inte på fråga! Han tittar snarare på mig som att han bet mig ta bort odjuret.
Men idag hände något! Istället för att bara busa när Mio vill sova så gick Aslan och la sig i ett hörn av Biabädden. Så flyttade han sig närmre och närmre så tillslut låg han vid Mios sida. Mio verkade först ganska förvånad, som att han inte riktigt visste om han skulle ligga kvar eller flytta på sig. Men han låg kvar!
Senare blev det likadant i köket! Så här har de sovit ihop flera gånger under dagen! Så gulligt att jag smäller av!
Jag trodde det skulle dröja länge innan Mio skulle acceptera att sova med lilleman, men plötsligt bara hände det. De kommer nog bli riktigt bra kompisar med tiden. Mio får bara lära sig att fostra honom lite med.
3 kommentar(er)
