Mio och Aslan

Varför så tyst om Aslan?
Vad gäller Aslan har det varit väldigt dött på bloggen den senaste tiden, och det har flera anledningar. Aslan är det inget fel på, han mår bara bra, däremot har jag haft det väldigt stressigt och stundvis rätt tungt. Det har varit sjukdomsfall inom familjens umgängeskrets, nära vänner som mått psykiskt dåligt, stress, sjukdom, körkortsplugg (har nu tagit körkortet!!) samt att jag började (och slutade) på jobbet jag velat ha sedan studenten. Tyvärr visade det sig inte alls vara vad jag hade trott. Vissa av arbetsuppgifterna framgick inte samt deras omfattning, hade jag vetat om dessa från början hade jag nog aldrig sökt jobbet. Jag vill se fram emot att gå till jobbet, ha ett jobb som får mig att må bra. Så var inte fallet här, så nu ska jag söka andra jobb.  Hur som, med facit i hand är jag ändå glad att jag testat på, för nu kan jag verkligen säga "detta var ingenting för mig" och veta vad jag pratar om.
 
I onsdags var det avslutning på Aslans valpkurs. Man hade en liten minitävlling med fyra olika moment. Bedömningen var inte särskilt noga eller rättvis. Aslan blev därför näst sämst av alla i gruppen. Detta visade sig dock vara bland det bästa som kunnat hända eftersom förloraren fick välja pris först! Vi fick med andra ord välja som andra deltagare och fick med oss en fin leksak hem, ett flätat repben i svart, gult, vitt och orange, lite annorlunda färger mot de vi redan har. Vinnaren fick en billig tennisboll och en klicker, så jag klagar verkligen inte ;)
 
Nu kommer vi ligga lågt med kurser ett tag, det brukar inte gå många kurser under vinterhalvåret, och Aslan behöver tid att komma ner i tassarna igen. Just nu är han rätt flummig, så vi ska försöka hålla oss till grunderna (och lite nytt). Jag är inte förtjust i löptikar för tillfället. För några dagar sedan fanns det en i området, och det räckte med att lukta på fläckarna för att Aslan skulle matvägra och sitta och gny konstant en hel dag. KONSTANT EN HEL DAG!!! Mattes öron lider >.< Han har även blivit rätt hoppig och bitig när han vill leka eller ha uppmärksamhet, lille Aslan som aldrig varit bitig, inte ens som valp.
 
Men jag älskar min lille pojk ändå, han är en riktig glädjespridare. Wippis ägare har varit hundvakt åt honom när jag jobbade och de stormtrivdes ihop, så är inte bara jag som är kär i herr Aslan!
 
Har bildbrist då jag inte fotat mycket de senaste dagarna, så lägger in lite allmänt allting i bildväg, från i somras, mitt senate ritprojekt och Aslans åsikter om att gå ut när det regnar :P
 
/Fanny
#1 - Paco

Paco och jag är kära i herr Aslan oxå:)