Mio och Aslan

Lägesrapport
Blev så glad när jag såg att Frida hållit liv i bloggen de senaste dagarna. För min del har det inte blivit av så mycket skrivande här. Kamerans minne är fullt så kan inte fotografera. Dessutom har jag börjat gå och lägga mig senast 22, istället för 02 som det var tidigare. Blogginläggen skrevs alltid på nätterna (men brukade ofta tidsinställas till morgonen/mitt på dagen), men nu ha det inte blivit så mer. Även om jag inte har jobb är det fullt upp, sitter kanske vid datorn sammanlagt två timmar per dag, om ens det. Resten jobbar jag i trädgården, hos mormor och morfar, går med Aslan, tränar med Aslan, lagar mat, gör efterrätt, bakar, städar köket, städar huset, fixar med tvätten, träffar vänner, gymmar, hårdpluggar inför körkortet och mycket mer, tiden räcker inte till!
 
Aslan har lyft på benet för första gången!!! Min lille kille börjar bli stor! Det händer kanske varannan dag, någon enstaka gång än så länge, men ändå! 

Han har även kommit in i spökåldern. Det mesta är superläskigt. Helt plötsligt är han rädd för soptunnor, cyklar, grenar i skogen, människor som tittar på honom, ibland andra hundar, mörker, barnvagnar, bussen, mopeder... När Aslan blir rädd och osäker morrar han och småskäller. Det hörs för mig jättetydligt på honom att han är rädd, men för andra låter han säkert jättefarlig. Dock är han (oftast) snabb på att släppa det hela, går fram och nosar och sedan är det bra.
 
Hans jaktintresse är enormt! Vet inte om jag skrev hur han stack efter ett rådjur häromveckan, hur som helst kom han tillbaka efter någon minut så ingen större skada skedd den gången. Dock har jag tappat sugen för att gå i skogen på grund av detta. Han jagar ALLT - vartenda löv som rör sig, fåglar, harar, rådjur, ibland känns det som att jag fått en jakthund istället för en vattenhund. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att lyckas dämpa hans jaktlust, försöker lite med skvallerträning, och visst bryter han och fokuserar på mig, fram tills han fått godisen i alla fall. Då går det i 100 knyck iväg efter vad som nu ska jagas. Mio fick en etta på förföljandet efter trasan. Aslan kommer få minst en tia, även om skalan bara går till fem.
 
På valpkursen är han fortfarande en stjärna. Varenda övning går superbra och jag får hela tiden försvåra övningarna. MEN - jag har övat på valpkursens övningar från den dag jag fick hem honom, med andra ord har jag tränat på övningarna i fyra månader, medan de andra på kursen gör dem för första gången. Om fyra månader kommer de vara minst lika bra som Aslan! Vi har ett projekt som ska visas upp sista kurstillfället, och jag har valt "är du blyg" (ska lägga tassen över nosen).  Får se hur det går!
 
Köpt en rakapparat från Lyckliga fåret, Aslan ska nämligen klippas ner framöver. Jag köpte en Andis AGC 2-speed (där skär 10 medföljer), ett tasskär (0,8 mm, smalare än ett vanligt skär för att komma åt mellan trampdynorna) samt ett 19 mm-skär att klippa kroppen med (så han inte blir helt snaggad). Men först ska han ställas ut (dock bara en utställning eftersom han med största sannolikhet blir diskvalificerad).
 
/Fanny
#1 - Paco

Så Aslan börjar bli vuxen, tråkigt för han är ju en underbar valp! Jobbigt med jaktintresse..jag tycker Fredrik Steens träningstips 'att bli hundens jaktledare' med låtsasjakter och 'skvaller' funkar bäst för det går inte att ta bort jagandet, då tycker hunden bara att man är en dålig ledare. Spännande med egen klippmaskin och lycka till med utställning. Superstjärna på träning kommer säkert bli champion i Agility som han klättrar osv. Heja Aslan!