Mio och Aslan

Inkallningsträning!
Aslan är anmäld till MH, och då ska man kunna ha hunden lös och han måste kunna komma på inkallning. Kommer han inte inom en viss tid kan man få avbrutet MH, något jag verkligen inte vill riskera, för att inte tala om att hans inkallning måste bli bättre överlag. Därför har vi nu börjat hårdträna på inkallningen, och helt enkelt börjat om från noll igen.
 
Jag ligger sjuk i influensa sedan i söndags, men även om jag helst legat kvar i sängen måste Aslan få sin motion och träning. De senaste dagarna har därför den dagliga promenaden gått till fotbollsplanerna och tillbaka. Där har Aslan fått springa lös med lina och vi har tränat massor med inkallning. Först hade han ingen lina, men vi satte på den sedan eftersom hans benägenhet att springa sin väg i början var alldeles för stor.
 
Övningar
En person håller fast din hund medan du går din väg, kan börja med t.ex. 15m för att sedan öka avståndet. Vänd dig om, ropar hundens namn och inkallningsordet (jag kör på "Aslan Hit!") och spring sedan bort från hunden samtidigt som medhjälparen släpper hunden. Hunden får då jaga ifatt dig, skulle den springa förbi, vänd håll och spring bort från hunden igen. När hunden kommer fram till dig, stanna och belöna rikligt med röst, klappar, supergott godis (ex kötbullar, falukorv, ost, skinka, kattmat), favoritleksaken etc.
 
Man kan omväxla med att inte springa bort från hunden och kalla in stillastående. Detta upplevde jag som svårare eftersom man då förlorar "jaktdelen" i inkallningen, det är mer motiverande för hunden att springa efter sin "försvinnande" ägare än att springa till en ägare som står still. Jag började köra på stillastående inkallning när jag kände att inkallningskommandot började kännas säkert. Sedan kan man såklart springa iväg om man kör en stillastående inkallning och märker att hunden har fokus någon annanstans.
 
I början tror jag det är viktigt att bara använda inkallningsordet vid säkra inkallningar när du VET att hunden kommer för att verkligen befästa ordets innebörd. Detta har jag varit väldigt slarvig med och alltför många gånger ropat "Aslan Hit!" utan att han kommit, vilket jag tror har medfört att inkallningen inte fungerat så bra som den borde ha gjort.
 
Sedan finns såklart "klara-färdiga-hit"-inkallningen, men den ser jag mer som en nödinkallning, så jag har nu valt att börja med grundinkallningen först.

Vi tränade inkallning igår och vi var uppe på fotbollsplan idag igen, igår hade jag bara leversnittar  som belöning. Kändes som att belöningen inte var lagom värdefull då, så idag laddade jag upp med kötbular och falukorv. Redan efter 2-3 inkallningar kom Aslan till mig redan på "Aslan", oavsett om jag stod still eller sprang och oavsett avstånd! Satte honom utan att Frida höll honom och gick iväg så han även fick träna på att sitta kvar, och så fort han fick sitt kommando (ibland även utan att ha fått det) sprang han direkt till mig med en snygg ingång vid sidan. Så roligt var det att komma till matte! Jag belönade rikligt och länge, 3-4 godisbitar istället för bara en samtidigt som jag belönade med rösten - allt för att det ska vara så roligt som möjligt att komma till mig.
 
I slutet körde vi med störningsträning att Frida och Mio stod vid sidan när vi kallade in, först på långt avstånd från där Aslan skulle springa, sedan närmare och närmare. Sedan fick Mio träna platsliggning på avstånd och Aslan fick köra inkallning med Mio på ena sidan och Frida på andra sidan. Sista gången vi körde gjorde han en klockren inkallning där han passerade mellan Mio och Frida, som då bara var 1.5 meter ifrån varandra! Det är bäst att sluta på topp, så efter att Frida hade tränat lite med Mio gick vi hem igen.
 
Trots att influensan tagit all min energi ser jag fram emot morgondagens träningspass!
/Fanny