Nu har jag och Mio återvänt till Uppsala igen efter en lång sommar i Jönköping. Det var både skönt att få komma tillbaka igen, men även tråkigt då jag inte får träffa dem där hemma så ofta. Sista kvällen gick vi en långpromenad i vår älskade skog.
Tåget gick redan vid 06.10 på morgonen, så vi var framme tidigt på förmiddagen. Mio sov i mitt knä hela vägen!
Väl framme har det mest varit tråkigt för Mios del. Jag har bara packat upp saker efter renoveringen då jag inte han göra det innan sommaren. Nu börjar det bli bättre, men det är fortfarande mycket saker kvar! Men det hindrar oss såklart inte från att gå ut på ett träningspass! Denna gång var vi ute med några nya kompisar! Eller, nya och nya, Mio har träffat dem många gånger tidigare (två tikar han tycker mycket om), men vi har aldrig tränat ihop. Inte nog med det, en av dem löpte! Så det blev ett träningspass med mycket störning!
Visst, han var pipigare än vanligt och drar fram något enormt i fotgåendet. Men han gör allt! Ganska bra dessutom! Detta trots att löptiken var i närheten kunde han vara lös och fokusera. Vi körde även en plats, 2 minuter. Den satt klockrent! Han låg stilla, tyst och fokuserad på mig, trots löptiken, en fjäril som flög framför nosen och en jättestor flock kanadagäss flög över oss och skränade! (Senare visade det sig att även den andra tiken börjat löpa!) Så stolt över honom! Det är något av det bästa med Mio, han kan koppla bort störningar och försöker verkligen göra sitt bästa. Han vet när det är allvar. Att han sedan piper och är jobbig mellan omgångarna kan jag stå ut med! Bjuder på en gammal träningsbild.
Nu sover han gott med Panda.
0 kommentar(er)
