Mio och Aslan

Framsteg!!!
Något jag lagt märke till de senaste veckorna är att Aslan har mognat väldigt mycket.
 
- Vi har varit ute en del vändor på stan, där folk har velat komma fram och hälsa. Tidigare har det ju alltid hetat "jag nosar lite sedan är det bra", men nu de senaste dagarna har han börjat gå fram frivilligt, nosa, stå kvar och låta sig bli klappad, oavsett ålder på personen! Han har till och med delat ut pussar till totala främlingar!
 
- Han har inte velat jaga varenda fågel han ser, nu vill han jaga knappt hälften!
 
- Han drar betydligt mindre i kopplet, när det bara är han och jag som går brukar han inte dra annars heller, men går man flera tillsammans brukar det vara värre, men nu går han riktigt bra på familjens gemensamma promenader!
 
- Hundmöten har efter könsmognaden varit jättejobbiga. Aslan har skällt pipigt (inte som att han är arg, snarare frustrerad över att inte få komma fram och nosa), och dragit/kastat sig mot den andra hunden. Vi har fått gå ut flera meter från vägbanan/ ut i skogskanten när vi skulle passera en annan hund. Varken godis, leksak eller träning fungerade ett tag. Nu kan jag kasta ut lite godis i gräset åt honom och säga "sök" och han tittar inte ens åt den andra hunden. Vi kan passera gåendes när jag håller en godis i handen och han har fokus på mig. Vi kan gå förbi utan godis, och han tittar på hunden och drar liite, men skäller inte och kastar sig inte mot den andra hunden. 
 
Så enormt STOLT över min lille kille! För bara några månader sedan kändes han helt hopplös, men nu känns det som att vi kan nå hur långt som helst! Har fortfarande mycket att jobba på när det kommer till biten att vara lös, men han är ju bara snart 15 månader, vi har gott om tid på oss! Något jag skulle vilja säga till mitt gamla jag (för sådär 4-5 månader sedan) är att det KOMMER gå över! Okej, jag visste själv att det bara var en period, man visste att det bara var en övergående fas, men där och då är det inte alltid så lätt att se.
 
Aslan är bäst! 

/Fanny, stolt matte
Veterinärbesök!
Nu i veckan var vi iväg på ett mycket spännande veterinärbesök! Detta är något vi planerat för ganska länge nu som jag även varit ganska nervös för att göra! Vi skulle ögonlysa Mio och ta några blodprover som ska skickas iväg för genetiska tester. 
 
Efter mycket letande efter en ögonspecialist hittade vi Falköpings smådjursklinik (http://www.falkopingssmadjursklinik.se/index.html). Det var inte helt lätt då de flesta veterinärerna vi behövde var på semester. Här har vi precis kommit fram!
Väl där fick Mio ögondroppar i två omgångar. Under tiden fick vi vänta i väntrummet så de han verka. De är till för att vidga pupillerna. Detta kan även göra att hunden ser lite sämre än vanligt och är ljuskänslig. Det går oftast över på några timmar.
Tillslut fick vi träffa ögonspecialisten Eva Gustavsson. Supertrevlig och mycket duktig! Här undersöker hon Mio. Bilderna är inte fullt realistiska då detta egentligen sker med lyset släckt. Hon visade och förklarade hur hon gjorde med lyset tänt för att vi skulle kunna få bra bilder. Den riktiga undersökningen skedde efteråt.
Här undersöks Mios öga med en spaltlampa.
Den portugisiska vattenhunden har en rasbunden sjukdom som heter PRA (Progressiv retinal atrofi). Det är en ärftlig sjukdom som drabbar synceller i näthinnan vilket på sikt leder till att hunden blir blind. Vanligtvis insjuknar de ofta när de är 6-8 år. Man kan undersöka om hunden har PRA genom ögonlysning. Här kan du läsa mer (Längst ner på sidan) --> http://www.portugisisk-vattenhund.se/Sjukdomar-som-omfattas-av-SKKs-halsoprogram
 
Vi fick det glädjande beskedet att Mio inte hade några tecken på ärftliga sjukdomar! Så skönt att ögonlysningen var ua (= utan anmärkning)! Inte för att jag hade väntat mig någon sjukdom, men man blir ju alltid lite nervös!
 
Då ögonen såg bra ut blev det även några blodprover. De var jättesnälla och tog blodprovet utan att raka honom. Även om han inte ställs ut så ofta tar det ju tid att spara ut pälsen... Mio tog det hela med ro och det var snabbt klart. 
Proverna har skickats till USA. Där kommer de att undersöka om Mio är bärare av tre olika rasbundna sjukdomar, PRA (samma som ovan), IC (improper coat) och JDCM (hjärtsjukdom). Har tänkt berätta lite mer om dem när vi får svaret. Det dröjer ca 2-3 veckor, så det blir en nervös väntan! Men det är jätteskönt att vi har gjort vad vi kan nu, det var mycket pappersjobb att göra och många saker att kolla upp! Håller tummarna för det bästa!
 
Regnväder
Ja, vart tog sommaren vägen? Eller, vi har ju faktiskt svensk sommar här. Det regnar och regnar, inget kul väder. Trots detta är vi ute på långpromenader och tränar, det är ju ganska mysigt ändå! Bra träning dessutom! Vi hade en fin dag nu i veckan och då var vi ute och paddlade. Hundarna var mycket lugnare denna gången men några bad blev det tyvärr inte. Imorgon åker jag och Mio iväg på ett litet eget äventyr!
Grrr! Aslan försöker se farlig ut!