Nu har vi än en gång sagt att vi ska ta tag i lydnaden! Vi har gjort det många gånger tidigare, till och med anmält oss till en tävling som vi i sista sekund ställde in. Till största del är det mitt fel, jag vågar inte riktigt. Idag var vi och tränade på hemmaklubben igen - Jönköpings BK och då blev det lite lydnad. Trots att vi inte har tränat lydnad på många veckor (har ju fokuserat på andra sporter ett tag) klarade han en platsliggning på 3 minuter med sex andra hundar utan problem! Då hade det dessutom spöregnat någon timme tidigare så marken var inte helt torr. Sedan testade vi lite moment, och trots att jag bara hade tråkigt godis samt att han var väldigt uppjagad då han träffat en av hans favvotikar gjorde han momenten riktigt bra! Vi kan nog mer än jag vågar tro.
I de andra sporterna har det inte alls varit en lika stor grej att börja tävla, men i just lydnaden tar det emot. "Tänk om han reser sig på platsen", "Tänk om jag gör massor med fel så vi får varningar" "Tänk om....". Jag vet att han klarar platsen. Det är inte så farligt om vi gör lite fel i momenten. Jag borde inte tänka så här alls! Det har blivit en så stor grej av det... Nej, det gäller bara att vi måste våga oss ut och köra den där första tävlingen så jag får spänningen att släppa!
0 kommentar(er)
