Mio och Aslan

Idag var det dags för vår andra officiella lydnadstävling. Det var samma domare idag som förra gången (Anna Wistedt). Jag varit lite extra nervös inför dagen då jag visste att det skulle vara med en Welsh springer spaniel eftersom Mio tycker lite extra mycket om just den rasen. Men jag tänkte att chansen att vi hamnar bredvid just dem på platsen är ju inte jättestor (8 startande). Men vad fel jag hade... Vi hade fått startnummer ett och den nummer två, så Mio hade bara en hund bredvid sig på platsen och det var Welshen! 

Det var en nervös matte som gav sig ut på planen, men Mio verkade inte bry sig så mycket om Welshen. Han låg så fint och allt verkade bra. Men så ställde sig Welshen och började gå iväg... Här kan man snacka om att jag hade hög puls! Men Mio brydde sig inte över huvud taget, han tittade inte ens åt det hållet utan hade full fokus på mig! Jag var så stolt över Mio efteråt, bara det var en vinst i sig! Det här med welshproblemet har jag själv förstorat upp i mitt eget huvud. När Mio väl jobbar brukar han inte störas av annat, men den där hjärnspökena ställer ändå till med trassel i mitt huvud! Så vi gick därifrån med en 10a på platsen och en 10a på tandvisningen. 

 

Lydnadsprogrammet kändes ganska bra - MEN - han ljudade jättemycket! Så extrem brukar han aldrig vara! Men jag får väl erkänna att vi inte har tränat så mycket uthållighet det senaste... Han utför i alla fall momenten bra. Domaren tyckte han var jätteduktig - men det där gnällandet drar ner på nästan alla moment! Bra ställande och läggande, bra hopp mm. Men ljudet förstör det. Så det måste vi jobba på! 

 

Det var en nervös matte som väntade på prisutdelningen. Skulle det räcka till ett 1:a-pris? Tillslut fick vi veta - det räckte! Det var inte mycket marginal, men det spelar ingen roll! 164,5 poäng! Det räckte även till en tredjeplats! Världens bästa kille, idag är han dyr!