I helgen var vi iväg och tävlade i rally igen. Vi hade absolut inga förhoppningar för några resultat utan körde mest för tränings skull. Vi hade ett tidigt startnummer i första banan och mästarklass var först ut på dagen. Banorna var inte allt för svåra heller. Men vi hade maximal otur. När vi kom in på banområdet gick nosen ner i backen och vi kom inte ens tre skyltar innan vi gav upp. Domaren sa att det inte var så lätt då hunden före oss var en löptik... I den andra banan så var den tiken efter oss istället. Mio fick syn på henne innan vi startat så ingen större skillnad där. Vi bröt i den också men försökte i alla fall göra några skyltar med fysisk belöning och glada tillrop. I honnören körde vi bara vanligt sitt på vänster sida i koppel, för löptiken gick ju efter oss. Inte nog med det så var det en spiral precis framför honnören, så även om vi hade kommit igenom banan så hade Mio säkert gått utanför honnörsrutan. Tråkigt för oss när vi åkt en bra bit för att tävla, och så leder en oturlig lottning till att samma löptik är i anslutning till oss båda gångerna!
Den hunden som tidigare kunde sitta i löptikshörnan utan att vi märkte det är bortblåst. Efter parningen i våras jobbar vi i en motvind som heter duga... Jag hoppas innerligt att det lägger sig med tiden!
Men - vi kan ju inte ge upp med bara ett enda resultat kvar för mästartiteln, så det är bara att kämpa vidare! Dock har jag näst intill lovat Mio att när vi har tagit det där sista efterlängtade resultatet - då ska han aldrig mer behöva sätta sin tass på en rallylydnadstävling igen! (man ska väl aldrig säga aldrig, men det kommer bli en lång paus från allt vad rallylydnad heter när den dagen kommer!)
1 kommentar(er)
