Mio och Aslan

Grattis Mio 4 år!!

Igår fyllde Mio hela fyra år! Tänk vad fort tiden går och vad mycket vi har gjort tillsammans! Igår firade vi med något som vi aldrig har gjort tidigare - vi tränade viltspår tillsammans med portistjejerna Sally, Tindra och Blaze! Mio fick gå två spår och han klarade det galant! Klöven var dessutom superrolig, men han ville helst äta upp den... så det blev inte så mycket bilder på honom. Tjejerna var också jätteduktiga! Sedan gick vi på promenad med hela gänget. Kan man ha en bättre födelsedag!? Både jag och Mio hade en helt fantastisk dag. Vi tackar Johanna och tjejerna för introduktionen till viltspår. :)

Sally på väg ut i spåret
Tindra visar stolt upp sitt fynd!
Blaze hittade klöven!
På promenad med gänget
Så här glad kan man vara på sin födelsedag!
Sa någon korv??
Sally sjunger kanske för födelsedagsbarnet?
En nöjd och glad Mio efter en lyckad födelsedag!
Uppdatering om Aslan!
Aslan tittar in för att ge en liten uppdatering. Mycket händer i vårt liv just nu. Vi bor i lägenhet sedan ett år tillbaka, vilket jag säkert skrivit tidigare. Aslan kan fortfarande inte vara ensam i lägenheten, vilket antagligen beror på att jag varit alldeles för dålig på att träna ensamhet med honom. 

Jag jobbar nu heltid på ett lager med skiftarbete. Varannan vecka jobbar jag eftermiddag, då sover Aslan hos mig (jag hämtar honom efter jobbet vilket blir ca 23.30 och lämnar honom igen hos mina föräldrar ca 13.20. De veckor jag jobbar förmiddag är värre, eftersom jag måste åka hemifrån redan 04.50. De veckorna sover Aslan hos mamma och pappa och jag hämtar honom när jag kommer hem från jobbet ca 14.30 och har honom till sent på kvällen då han lämnas av. Sedan umgås vi så mycket vi kan hela helgerna. Varannan helg är långhelg, då jag slutar 13 på fredagen och börjar 14 på måndagen, extra mycket tid till min älskling. Aslan klagar inte på att vara hos föräldrarna (eller mormor och morfar ibland), han har det bra hemma, och de där hemma får sällskap och motion. Är nog mest jag som lider, vill ju umgås med min älskling. Innan jag började på mitt nuvarande jobb var jag sjukskriven en månad och arbetslös i två, så jag har vant mig vid att umgås med Aslan dygnet runt och alltid ha honom hos mig. 

Just nu håller jag på och odlar ut Aslans päls eftersom jag planerar ställa ut honom till sommaren, funderar på Borås samt Tvååker, får se om jag väljer den ena, den andra eller kanske båda, beror lite på hur läget är med pälsen. I början växte den fort, men nu känns det som att växthastigheten nästan går på minus. Det gör den såklart inte, men jag upplever att den inte blir något längre. Hittills är den ca 8-9cm (har sparat sedan december då han var helt nerklippt), och än så länge har han inga tovor alls! Och med MYCKET träning på att borsta (borsta ett tag- godis, borsta ett tag - godis) accepterar han nu att bli borstad. Men även om han accepterar det tycker han inte om det. Jag tror att hans tovfrihet nu beror på två saker.
1. Jag borstar flera gånger i veckan (när jag hinner blir det lite varje dag), badar ca var 2,5-3:e vecka och har införskaffat ett bra schampoo och balsam.
2. Jag klippte ner Aslan första gången (helt) när han var ca 6 månader. Sedan var han korthårig fram tills han var nästan två år då jag ville odla ut hans päls. Då hade pälsen jättekonstig kvalité, jättetjock, kompakt och nästan som svinto, tovade konstant! Men nu ett år senare är det helt annorlunda. Visst är hans päls fortfarande tjock, men nu är den inte alls särskilt kompakt och det går att få igenom kammen utan några som helst problem (gick i princip inte alls förra gången). Han har hittills inte haft en tova och pälsen har en helt annan lyster och struktur. Vet inte om det påverkade pälsen att jag klippte ner honom innan han släppt valppälsen, men nu känns det som att hans päls äntligen ordnat upp sig!

Annars händer det inte så mycket för vår del just nu. Hade planerat att gå en ringträningskurs, men det föll då jag skulle missa mer än hälften av gångerna pga mitt skiftjobb, känns inte värt det då. Vi tränar startklassen i lydnad till och från och det enda som inte riktigt sitter är avlämnandet av apporten som vi måste kämpa vidare med. Några svängar har det blivit med kickbiken också. Mamma cyklar med honom på dagarna när jag är på jobbet, något båda två uppskattar mycket.
Nedan följer lite bilder!
/Fanny

Vilken kille!
I går var vi på agilityträning igen. Matte åkte dit med lite blandade förväntningar då det skulle vara en löptik med. Mio har ju haft lite problem med det efter parningen då tjejer är roligare än matte, så jag visste inte hur det skulle gå. Det har ju varit mycket bättre nu ett tag, men man vet ju aldrig. Väl där visade det sig att det inte bara var en utan två löptikar, varav den ena var i höglöp! Men det mest fantastiska var att Mio inte brydde sig! Precis som han var innan han fick upp ögonen för snygga tjejer. Matte var så imponerad! Han hade full fokus på mig hela tiden, och trots att höglöpstiken till och med kom fram och flörtade med honom var det inte svårare än att avleda honom lite lätt med en godisbit! Inte nog med detta så var han himla duktig på träningen också och tog slalomet varenda gång i banan, trots ganska svåra ingångar. Så det går åt rätt håll, med både slalomet och löptikarna. Så det var en riktigt bra träning! 

Vi hade även helt fantastiskt väder här i förrgår, vilket såklart resulterade i mer fotografering.