Vi har haft en fantastisk vinter här med MYCKET snö. Dessutom kyla så snöklumpar i pälsen har lyst med sin frånvaro!
Mysak med sin favoritboll! Att springa lös var lite att bita i efter Mysaks rehab (drog på sig en sträckning under hösten med rehab under ca 1.5 månad och koppelpromenader). Att få springa lös igen efter det var ju SÅ KUL, att lyssna på matte eller ens komma i närheten fanns inte på kartan. Men vi har tränat på det och han är otroligt följsam så nu är vi tillbaka där vi slutade igen. Ibland har vi lina, ibland kör vi utan. Han springer aldrig långt bort och vill helst leka hela tiden. Han började lyfta på benet vid 8 månader, men det är nog det enda hanhundiga han har gjort än! Nosa? Varför då - man kan ju leka! Kissa mer än 1-2 gånger? Det har han inte tid med! (Han glömmer i princip bort att göra sina behov alls när han är lös, det gör man i koppel...). Tjejer? Ja, man kan leka med dem! Man kan leka med alla! Vad annars? Han är lite dumsnäll, alltid glad, alltid fullt ös och en riktig glädjespridare. Men ibland tror jag att jag blir gråhårig när han rejsar runt i lägenheten, under stolar och bord, springer på soffryggen osv. Men samtidigt så kan man inte bli sur på honom!
Far och son. Mysak är uppe i 20 kg nu, 10 månader gammal. Han är inte större än Mio än, trots att det ser ut så på de flesta bilderna!
En glad Mio!
En galen Mysak!
Enda gången i år med riktiga snöklumpar!
Finaste killen
En favoritbild på snöbjörnen!
Härlig vinterpromenad i solen!
En liten känguru!
Mysaks sanna jag!
En som alltid är glad och helst flyger fram, en som är klok som en bok med fyra tassar på jorden. Bästa killarna.
Nöjda grabbar inne efter promenader.
0 kommentar(er)
