Mio och Aslan

Uppdatering om Mysak!
Tänk att han redan har blivit 7 månader gammal! Tiden går så otroligt fort men ändå så känns det ju som att han precis kom hem! Men ibland måste man ändå tänka till och se hur mycket han har utvecklats under tiden han har varit här. Nu är jag verkligen glad över alla bilder jag har tagit där man tydligt ser hur stor han har blivit.

Här är från när han var nyfödd, bara några timmar gammal.
Här har han precis börjat öppna ögonen!
Här fyra veckor gammal bestämde jag mig för vilket namn jag ville ha, men det stod mellan två av hanarna och då lutade det åt den andra så han fick det namnet jag hade valt.
Här har han hunnit bli 6 veckor och det var dags för valet! Det var inte lätt, men idag känner jag verkligen att det blev rätt val. Men det tog ändå lite tid för mig att verkligen knyta an till honom och visst undrade jag om det var rätt val. Men nu har vi verkligen hittat varandra och han känns helt självklar i mitt liv! 
8 veckor, dags att flytta hem!
Första bilden tillsammans med pappa.
Sedan var det full rulle! Jag hade verkligen glömt bort (eller förträngt) hur jobbigt det är att ha valp! Det finns dem som älskar att ha valp, valpträning och allt sånt och det finns dem som helst vill ha en vuxen hund direkt. Jag är nog mer åt det sistnämnda! Sedan skulle jag inte vilja ta över en redan vuxen hund och valptiden har såklart sin charm, men det är allt skönt när de har blivit lite äldre! Han var ändå en snäll valp! Tuggade inte så mycket på otillåtna saker, det skedde ganska få olyckor inomhus och rumsren blev han ganska tidigt. Säkert mycket tack vare det fina vädret också! Han var väldigt trygg i sig själv, nyfiken och väldigt glad! Men de förstår ju verkligen INGET när de är så små! Hur lärde jag Mio allt en gång i tiden!? Men ett litet charmtroll var han ju!
Han fick följa med på många olika platser och träffa mycket folk. Alltid lika trygg och enkel att ha att göra med! Han fick gå mycket lös och följde med som en liten svans. Dock var det ganska jobbigt att gå med både honom och Mio lösa då han bara sprang efter Mio, bet honom i svansen, hängde i öronen osv. Mio är för snäll så han säger inte till ordentligt. Därav blev det ganska bökigt att gå med båda lösa. Sedan är det ju även jobbigt med en valp som inte kan gå så långt! I början var det smidigt då han kunde åka i sin valpväska, men när han växte ur den så blev man begränsad!
 
Vi besökte stan flera gånger, var på stora loppisar, matmarknader, tävlingar, kalas mm och han tog allt med ro! Så häftig liten kille som bara kunde lägga sig och ta det lugnt överallt. En tydlig av och på knapp!
Från dag ett så har han varit en riktig vattenälskare! Han badade i allt, om det så var ugnsplåten han fick som pool, vattenskålar eller sjöar. Simmade som en liten fisk gjorde han tidigt och han älskar det! 
 
Detta är en riktig favoritbild på far och son!
Brorsan Otis har vi träffat flera gånger! Även han en otroligt trevlig kille!
När vi var på väskusten kände man att han började bli riktigt tung att släpa under våra dagsvandringar. Men vad gör man inte när man har en liten bebis... Att åka båt, gå på smögenbryggan, restauranger, bada mm var mycket spännande!
Sedan började äntligen valptänderna lossna! Då tänkte man att han nog skulle bli mindre bitig! Men det har vi fått igen eferåt! Han är kanske inte bitig, men han är väldigt föremålsintresserad! Han har inte bitit sönder så mycket men det gäller att hålla koll på honom för han bara måste pyssla med något hela tiden! Om det så är att leka med sina leksaker, slicka på en sko, tugga på en tidning, slita sönder en äggkartong, bita på mattor, skålar - ja vad som helst! Något håller han alltid på med och gör fortfarande 7 månader gammal!
Att åka bil har vi faktiskt fått jobba lite med. Han var supersnäll när vi åkte hem med honom från Knivsta. Men hemma har han inte riktigt uppskattat det! Han skällde och pep hela tiden i princip! Så han hade en liten tygbur som jag ställde i förarsätet och i princip matade honom med godis. Han fick ha tuggben och allt möjligt men det dög inte. Men med tiden så vande han sig och då flyttade jag bak den i baksätet istället, därefter ställde jag hans lilla tygbur i den stora i bakluckan. Än så länge stängd då han nästan kunde ta sig ingenom gallret. När han tyckte det var okej så fick den vara öppen och tillslut tog jag bort tygburen helt. Idag åker han glatt bil, hoppar nästan in fortare än jag hinner öppna luckan! Nu har jag glömt bort hur mycket jobb det var i början.
Han har varit väldigt enkel med all hantering, är snäll med att lämna ifrån sig saker och tar glatt något annat. Men att leka är ju det bästa som finns! Det har jag förstärkt mycket och är så roligt att jobba med! En riktig liten kamphund!
En annan sak vi har jobbat mycket på är passivitet. Att bli lämnad själv med Mio har inte varit några direkta problem mer än att han har varit lite busig mot Mio, men det blir bättre och bättre. Att lämna honom och göra något med Mio är dock svårt! I början fick jag binda båda två och gå iväg några meter, gå tillbaka igen osv. Efter mycket träning med det kunde jag ta bort Mio några meter och gå mellan dem och belöna. Men han blev i princip ledsen så fort Mio gick några steg bort. Därmed har det inte varit lätt att träna Mio över huvud taget. Här är vi ute och tränar på en parkeringsplats.
Men vi fick många bra tips på vår kurs så nu har jag tränat honom på att ligga på en filt. Små, små steg så har det faktiskt gått framåt! När han kunde ligga lugnt och tyst när Mio gick några meter bort så fick Mio göra ett trick, därefter gå lite fot, sedan något längre och nu har vi börjat lägga in lite mer fartiga moment som runda kon och Mysak ska fortfarande ligga kvar vilket faktiskt fungerar! Det är inga långa sekvenser än, men jag börjar se ljuset i tunneln! Ett tag så gav jag lite upp det här med hundträning, det var inte kul! Men nu går det ju att träna Mio lite vid sidan om, jag behöver inte ens binda fast Mysak utan han ligger kvar på sin filt. Skulle han lämna den så börjar vi om och gör något enklare. Sedan har Mio såklart fått träna på det han också. I början ville han gärna göra samma sak som Mysak, så sa jag sitt så gjorde Mio det också, ligg så gjorde han det osv. Men det gick ändå hyfsat fort även om han helst skulle vilja träna med matte helt själv. Jag tränar på detta ofta med Mysak och försöker även få in det i vardagen så jag kan lägga båda hundara lösa medan jag går och gör något annat. Både med och utan en filt. Det går inte fort, men vi gör framsteg! Att stanna kvar i bilen när Mio går är inte heller kul, men vi jobbar på det och hoppas på framsteg där också!
 
Med Mysaks träning så har vi mest fokuserat på grunder. Det har varit mycket kontakt, mycket lek, stadga, inkallning och vardagssaker. I början var han sååå tråkig, han förstod ju inget. Såklart, han var ju en valp! Men det är allt roligare när de börjar bli lite större! Nu har vi börjat lägga in lite trick så han kan gå slalom mellan benen, gå mellan benen, gå runt mig, high five, nosdutt, rulla, snurr och lite kombinationer med snurr. Jag har även börjat träna med båda tillsammans så att de får göra samma sak (ex snurr) eller att den ena får sitta och jag går runt tillsammans med den andra i fot. Senaste veckorna har han utvecklats mycket på kort tid! På kursen han har gått så var han egentligen en månad för liten, men han har verkligen varit en stjärna och haft otroligt fin fokus på mig. En liten Mini-Mio!
Att gå lös i skogen har varit ganska enkelt med honom! Han är väldigt lik Mio och håller sig på stigen, springer aldrig långt bort och lyssnad väldigt bra på inkallning! Men vi får väl se hur det går nu när han börjar bli könsmogen. Vilt har han inte visat något intresse för alls och det hoppas jag håller i sig! Hoppandet på Mio har blivit otroligt mycket bättre, det släppte när jag upptäckte att får han en leksak så springer han runt med den i munnen och kommer istället till mig för att leka. 
Härom veckan kom den första snön! Häftigt tyckte Mysak! Glass på marken!
En häftig, glad och otroligt trygg liten kille som ska bli så roligt att få följa!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Unghundskurs!
I måndags började Mysak på valpkurs! Eller egentligen är det en unghundskurs, men vi hoppade över valpkursen. Egentligen är åldersgränsen 6 månader, men vi fick gå den ändå trots att Mysak bara är 5, jag har ju en del hundträningserfarenhet sedan tidigare. Han var så otroligt duktig! Brydde sig knappt om någon runt omkring, hade superfin kontakt, kunde gå fint vid sidan med kontakt vid hundmöten och kunde koppla av bra inne i stugan under genomgångar. Vilken stjärna! Pappa upp i dagen!
Lite bilder från när vi tränade när han var liten.

Trött kille efter kurs! Han var trött hela dagen efter också, men vad kul han tyckte det var att få jobba!


En konstig gumma!
Den lilla sjöjungrun var lite konstig! Detta måste undersökas!