Mio och Aslan

Livet med portugisisk vattenhund

stjärna på lydnadskursen!

Publicerad 2016-04-28 22:02:49 i 3. Vardag med Mio och Aslan, 5. Träning, Aslan,

Aslan är en riktig stjärna på lydnadskursen! Alla berömmer honom för hans fina position, läggandet, ställandet, platsliggningen som gått enormt mycket framåt, inkallningen är jättebra, hoppet satte han på första försöket... Haft problem med ljudandet, men sedan jag började säga kommandona väldigt tyst så är han tyst till och med på inkallningen! Apporten jobbar vi fortfarande med och platsliggningen kan han bara runt 20 sekunder hittills (med hakan i backen), men det har gått sååå mycket framåt! Apporten fortsätter vi kämpa på med, den känns som det jobbigaste momentet just nu.
 
Och - han kan göra allt detta lös alternativt med släpande koppel!
 
Idag körde vi ett antal fortsättningsskyltar med, vi ska ju debutera i fortsättningsklass nästa fredag! Klart matte är ute i sista stund... Varit så mycket fokus på draget och lydnaden att rallyn kommit efter lite. Men det gick riktigt bra, hoppas det fortsätter såhär! Vi kom igenom sex-sju skyltar och det gick helt okej! Det värsta är nog att han ska vara lös. Men så länge han stannar på plan är jag lycklig!
 
Har startat upp min gamla bildblogg www.fawh.blogg.se , tidigare lade jag ut bilderna jag ritat men nu har jag gått över till att skriva allmänt om min vardag där (dvs inte bara hundrelaterade saker). Självklart skriver jag en del om Aslan där också, lite om vad vi gör till vardags, så vill man veta lite om vad vi gör i vardagen kan man alltid titta in där!
 
Har haft en del problem med att Aslan får tandsten, trots borstande. Suttit och tagit bort med naglarna och pappa har hjälpt till att skrapa med tandläkarredskap, men tandstenen har inte försvunnit helt ändå och snabbt kommit tillbaka. Men så häromdagen köpte jag en tuggring till Aslan, och på två dagar var i princip all tandsten borta!!! Lycklig matte!

/Fanny

Rallyträning

Publicerad 2016-04-25 19:28:53 i 3. Vardag med Mio och Aslan, 5. Träning,

Idag åkte vi en sväng till brukshundklubben för rallyträning. Det blev delar av en mästarklassbana med alla möjliga störningar på hela planen! På förra tävlingen gick han ju fram till 3 av 4 föremål, så nu ska det bli ändring på det! Det var alla möjliga leksaker (bollar, gosedjur, pipleksaker, kamp osv), torkad lever, diverse olika ben, en morot och en boj (till ett nät?). När vi sedan tog bort störningarna var banan superlätt! Vi fick även in lite burträning i det hela vilket Mio behöver en hel del av just nu...
 
 

Ny frisyr och lydnadskurs

Publicerad 2016-04-24 18:53:11 i 3. Vardag med Mio och Aslan, 5. Träning, Aslan,

Aslan har fått ny frisyr, fast det har jag kanske redan skrivit. Snygg är han i alla fall! Och han har fått hem sitt nya fina namnhalsband från Amoken.com, så snyggt nu när inte pälsen täcker det!
 
Vi går en lydnadskurs just nu och det går sååå bra! Vi har kommit enormt mycket framåt på bara några gånger!
Fot har jag aldrig lärt in av rädsla för att göra fel, men det sitter hyfsat ändå. Läggandet under gång har jag haft svåra problem med när jag gjort det hemma, men efter att ha kört en del på kursen går det riktigt bra! Inte så att jag vågar gå så långt som man ska än, men kan utan problem gå fem meter utan att han reser sig. När han lägger sig fryser han dessutom frambenen i steget och fäller bakåt. Ska tydligen vara jättebra att han gör så enligt ledarna, så jag får tro dem ^^ 
Bild från innan vi började kursen.
 
Ställandet jobbar vi med på. Det är lite svårare. Har nu "stanna" som kommando vilket egentligen är väl långt, men samtidigt är det ett kommando vi haft länge, så känner att jag inte vill byta nu när han förstår vad han ska göra på stanna. Så länge jag säger ordet snabbt är det ingen fara.
Tandvisningen går också framåt. Han sitter kvar och andra får titta på hans tänder. Bäst går det om jag säger "stilla" först, men skulle vara skönt att slippa alla onödiga kommandon om möjligt.
Inkallningen går också bra, gott om fart och JÄTTESNYGGA ingångar, MEN - han ljudar. Och det får man nerdrag på. Så det ska vi jobba mycket på att få bort!
 
Platsliggningen går också framåt. Vi kör "plats" med hakan i backen, och det går bättre och bättre! Innan tog han upp huvudet så fort jag gick bort från sidan, men nu kan han ligga kvar så i nästan 20 sekunder! Jag väljer att köra med hakan i backen för att han ska få något att fokusera på. Han är ganska störningskänslig och kan bli orolig eller titta runt på saker som händer om han har huvudet uppe, så tror platsen går bättre såhär. Vi kämpar vidare!
Apporten tränar vi också på. Innan hade jag problem med att han släppte direkt, men nu kan han hålla den någon sekund utan att tugga. Bäst går det om jag backar och håller den framför så han får följa efter och aktivt ta apporten. Så det är så vi jobbar just nu, oh det går framåt! Hoppas bara att han inte börjar tugga när tiden blir längre!
Det är på ett ungefär det vi hunnit göra hittills, och det är jätteroligt!
 
Vi har även snart rallytävling. 6 maj är det dags, dubbel uppe på JBK, och vi har knappt kört någonting. Behöver jag nämna att jag är nervös?!!! xD Varit så mycket fokus nu på dragtävling och lydnaden att rallyn helt kommit i skymundan. Aja baja på matte!
 
/Fanny

Årets ekipage och årsmöte!

Publicerad 2016-04-23 23:41:44 i 3. Vardag med Mio och Aslan, 4. Utställningar och tävlingar,

Idag var jag iväg på årsmöte för rasklubben för portugisisk vattenhund. Där fick vi det efterlängtade priset för årets portis! Jag är dessutom numera ledamot i styrelsen och sitter i tävlingskommittén! Det blir ett spännande år framöver!
 
Den fina pokalen vi fick! Fick ett fint diplom också, men det har jag ingen bild på...
Bästa killen själv!
 
Här är han med priserna för förra årets prestationer!
 
Årets portis freestyle/HtM
Årets freestyleekipage UHU
Årets HtM ekipage UHU
Årets rallylynadsekipage UBK
 
Dessutom så blev han:
2:a årets portis rallylydnad
3:a årets portis lydnad
 
Kan inte vara mer stolt över stjärnan!
 
 

Klippning...

Publicerad 2016-04-22 23:43:05 i 3. Vardag med Mio och Aslan, 7. Pälsvård,

Nu börjar sommaren närma sig och därmed även den årliga sommarklippningen. Det gör lika ont varje år då jag tycker att han är finast med sin långa päls, men samtidigt så vet jag att han mår bättre av att slippa den. Nu är det nästan precis ett år sedan jag klippte honom förra året, då med 19 mm skär över hela kroppen. Idag har han ca 20 cm lång päls. Så det går inte jättefort! Som vanligt velar jag fram och tillbaka med hur jag ska göra. Än så länge har jag haft tre olika tänkbara alternativ:
- Klippa med 19 mm som förra året men endast spara tofsen på huvudet.
- Klippa med 19 mm, men spara hela huvudet.
- Klippa med sax 5-6 cm och behålla portisklippningen (som förr förra sommaren)
 
Här är 1 år sedan och idag!
Det sista alternativet:
Eller som Aslan? (tänk vad brun han var då!)
Vi får väl se vad det blir... finns nog risk att jag ändrar mig både en, två och tre gånger till...
 
 
 

Vandringspris!

Publicerad 2016-04-20 18:27:51 i 3. Vardag med Mio och Aslan, 4. Utställningar och tävlingar,

Igår var vi på medlemsmöte med Uppsala hundungdom. Vi har aldrig varit på något sådant möte tidigare, så nu tänkte vi att det kunde vara lite roligt att träffa fler aktiva i UHU. Det var ett riktigt trevlig möte med fika och korvgrillning och jag hittade flera personer som var väldigt trevliga! Inte nog med detta, de delade även ut pris för årets ekipage i freestyle och Heelwork. Jag blev minst sagt förvånad när vi hade fått båda! Så kul när våran träning ger resultat på olika sätt! 
 
Så här ser dem ut! Våra namn står på baksidan.
 

 
 

Valpbilder

Publicerad 2016-04-17 14:26:36 i 3. Vardag med Mio och Aslan,

Idag har det varit en regnig dag och jag har roat mig med att titta på lite gamla bilder på Mio. Han var så söt som liten! Här är även den senaste bilden jag ritat!
Här är han inte så liten längre! Vilken pälsboll!
 

Tävling

Publicerad 2016-04-16 17:32:45 i 3. Vardag med Mio och Aslan,

Jag har inte hunnit skriva om det tidigare, men tänkte ta en kortare sammanfattning. Vi har varit på två dubbeltävlingar i mästarklass senaste månaden. 
 
Den första var i tranås. Där lyckades vi på den ena banan komma upp i 70 poäng och ett godkänt resultat! Den andra banan hade också varit godkänd - om jag inte råkat diska oss i honnören. Tydligen hade jag rört honom med knät... Tråkigt och väldigt onödigt, men så kan det gå! 
 
Den andra tävlingen var i Bro-Håbo. Det var verkligen inte vår dag, så ofokuserad var det länge sedan Mio var. (-17 nos i första banan säger kanske lite!). Totalt räckte det till 62 poäng i den första och 58 poäng i den andra (fick bla -10 i honnören strax efter att de startat tiden...). 
 
Det var väldigt synd att vi inte klarade i alla fall en av tävlingarna i bro-håbo. Jag hade hoppats på det sista godkända resultatet för att sedan kunna lägga ner rallyn för ett bra tag framöver. Men nu får vi kämpa på ett tag till!
 
 

Saknad!

Publicerad 2016-04-14 00:12:27 i 3. Vardag med Mio och Aslan, Kompisar,

Idag fick vår kära vän Sacco tassa vidare till hundhimlen, 13 år gammal. Jag har så många fina minnen med honom och han har betytt så mycket för mig. Vår gemensamma historia började för några år sedan...
 
Som ni vet så hade vi ingen hund när jag var yngre, varken i släkten eller familjen. Så en dag (15 januari 2012 närmare bestämt) råkade vi stöta på våra grannar lite längre upp på gatan och frågade då om jag kunde gå ut med deras hund ibland. Drömmen om en egen hund var stor och att kunna låna Sacco betydde mycket för mig. Under de första åren tillbringade vi mycket tid tillsammans han och jag på långa skogspromenader i vårt gröna paradis. Det var han och Wippi som var mina två första stora kärlekar i den fyrbenta världen. Dem lärde mig otroligt mycket och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. 
 
En av de första promenaderna med Sacco
Fler underbara promenader tillsammans
Firade hans 9 års dag med en långpromenad
Vi firade 1 år tillsammans
Sedan kom Mio och Sacco blev snabbt hans stora idol och bästa vän. Jag tog ofta med båda två ut på promenad och Mio följde alltid Sacco och lärde sig otroligt mycket av honom. När Sacco blev äldre orkade han inte följa med på lika långa promenader längre, men vi besökte dem så ofta vi kunde ändå. Deras vänskap har också hållt i sig under åren och det har alltid varit glada återseenden när de träffats igen, även om det gick lång tid mellan gångerna när vi flyttade till Uppsala. 
 
Första gången Mio och Sacco träffades
Promenad med idolen
Mio blir allt större...
På den tiden var Mio fortfarande fullpälsad!
Två glada kompisar
I ur och skur
Sista gången vi träffades, lika underbar som första gången, bara lite gråare om nosen. <3
Åren vi fick tillsammans har gett så mycket! Han var en stor personlighet och en fantastisk vän. Jag har fått minnen för livet och jag kommer aldrig att glömma honom. Tack för tiden vi fick tillsammans! 
 
 
 
 

Vår = agility!

Publicerad 2016-04-11 17:49:42 i 3. Vardag med Mio och Aslan,

Idag har det varit strålande sol så vi tog en tur till klubben för ett agilitypass! Vi tränade lite handling, staket och hoppteknik. Mio var så duktig! I slutet fick han även köra gungbrädan. Han som tidigare var rädd för den har nu ett sådant enormt gungbrädan/balans-sug så han springer den redan innan jag gett något kommando! Så det gäller att hålla koll på vad han hittar på... Gänget var också med, så det blev lite blandade bilder! 
Kom igen nu matte! Jag vill träna!
HOPP!!!
Vattenpaus!
Att hoppa hinder för stora hundar är inga problem för Doris!
Hopptekniksövning
Det är så kul med agility!
Lite IPO med Hedwig.
Slut för idag!
 

Vår första dragtävling!

Publicerad 2016-04-10 22:40:50 i 3. Vardag med Mio och Aslan, 4. Utställningar och tävlingar, Aslan,

I helgen har jag och Aslan varit på vår allra första dragtävling! Tvådagarstävlingen Hapimag blev det, en av södra Sveriges två barmarkstävlingar under våren. Det har varit jätteroligt och verkligen gett mersmak! 

Dag 1.
Lördag. Knappt sovit en blund på hela natten pga nervositeten. Är uppe innan tuppen, promenerar hem från lägenheten med Aslan och tar bilen med kickbike och all packning till Hok, några kilometer från Vaggeryd, där tävlingen ägde rum. Först var det vaccinationskontroll, och vid 8.30 var det förarmöte. Redan på fredagen hade jag och mamma åkt till platsen med Aslan och gått banan, så det kändes väldigt tryggt att veta vad som väntade. Jag hittade flera andra från Jönköpings brukshundklubb som jag umgicks med hela helgen. Det kändes tryggt att ha några erfarna personer att umgås med som hade koll! 
Jag hade startnummer 22 och klockan 10.31 var det min tur att starta. Fick hjälp av en klubbmedlem att hålla Aslan i starten. 5,4,3,2,1 och så var vi iväg! 
Banan var 4,9 km lång, tekniskt lättkörd. Breda skogsvägar med bra underlag (bitvis lite stenigt, men inget som störde). Aslan körde på som en galning, så glad! Han ÄLSKAR verkligen draget! Första biten av banan bestod av plan mark och nerförsbackar. En riktigt brant nerförsbacke följt av en 90-graders högersväng trodde jag skulle bli svår, men Aslan klarade det galant och jag behövde bara bromsa lite i backen.
Vi fortsatte köra på i bra fart, tills det plötsligt gick snett...
Mattes fel såklart :P 
Vägen delade sig, jag tyckte det var självklart att vi skulle framåt, medan Aslan tyckte vi skulle svänga vänster, vilket han också gjorde eftersom jag inte sa att vi skulle just framåt. Så vi kraschade. Jag hann börja bromsa, men flög av kickbiken och fick styret rakt in i vänster knä. Höll mig stående, men fick galet ont och kunde knappt stå på benet först. Men eftersom vi bara var halvvägs och inte kunde bli upphämtade var det bara att bita ihop och köra på. Fick halta mig fram i uppförsbackarna och bara stå och rulla så fort det var plant. 
Först i den allra sista, långa och jättebranta backen (ca 900 meter lång, sista biten fram till mål) blev vi omkörda av ekipaget bakom. Trodde jag aldrig, hade väntat mig att vi skulle bli omkörda halvvägs. 
Vi fick halvt om halvt gå uppför backen, försökte ta några springsteg ibland och försökte sparka ibland. Där och då gjorde adrenalinkicken att jag inte kände det onda. 
Runt tio meter innan mål saktade Aslan in, linan blev slak och gick in i framhjulet och trasslade in sig... Tusan också! Jag försökte få loss trasslet, men det var omöjligt. Tillslut fick jag hjälp av en snäll funktionär, och vi lyckades ta oss i mål, men lintrasslet sinkade oss säkert med 30 sekunder.
Vi gick i mål på 18 minuter och 28 sekunder. 
Väl i mål när vi börjat lugna ner oss kände jag hur ont det gjorde i knät. Det hände inte mer på tävlingsplatsen och jag körde hem runt 12-tiden. Väl hemma när jag lagt mig gjorde knät ÄNNU ondare. Det vek sig så fort jag försökte belasta sig, gjorde jätteont och var helt blåslaget (men inte särskilt svullet). Så fortsatte det hela kvällen, och jag var orolig att jag inte skulle kunna köra alls på söndagen. Pratade med en av klubbkompisarna som är mest aktiv inom draget, och hon berättade att jag skulle bli diskad om jag inte startade på söndagen också. Man måste med andra ord starta båda dagarna för att få ett godkänt resultat. Jag ville absolut inte bli diskad, rotade fram mina knäskydd, tog en ipren och beslutade mig för att jag skulle ta mig runt dag två också, om det så skulle ta hela dagen!!!
Fotograf: Nicole Carlson
 
Dag 2.
Söndag.
Ingen vaccinationskontroll eller förarmöte, så behövde inte vara på plats föränn 10. Blev lite stressigt eftersom jag både kom hemifrån lägenheten sent och sedan startade inte bilen, men vi kom iväg och hann i tid med några minuters mariginal. Vid 10 startade första ekipaget och då stängdes bilvägen (den ingick i banan), så man var tvungen att vara där innan. En nervpers som slutade lyckligt! Knät gjorde fortfarande ont, men kändes lite bättre och med dubbla knäskydd kunde jag halta mig fram.
Idag körde man inte efter nummerlappen, utan efter ställningen. Efter lördagens lopp låg jag tvåa (!!!), så jag fick starta som nummer två i min klass. 
Jag kunde inte hjälpa till och sparka på någonting, utan Aslan fick kämpa på betydligt mer själv än på lördagen. Men oj vad han drog!! SÅ stolt över min bebis!!! Halvvägs var vi ikapp (!!!) ekipaget framför, och låg bara några meter bakom fram till sista backen. Valde att inte köra om eftersom jag visste att de ändå skulle köra om oss i backen eftersom jag inte kunde hjälpa till. 
Vi gick uppför sista backen och gick in i mål. Trots detta kom vi i mål på 19 minuter och 38 sekunder. Jag som trodde att det skulle ta två timmar runt! Aslan var jättetrött. Inte konstigt, han hade ju fått jobba på helt själv utan någon vidare hjälp från mig! Efter vattenintag och stretching fick Aslan läga sig och vila i bilen. 
Därefter kom en lång väntan innan prisutdelning. Jag gick runt och pratade med folk, ibland hade jag med mig Aslan, vi tittade vid starten och vi tittade vid målet. Vi åt mat och fika. 
Till slut var det prisutdelning. Och jag kom tvåa i min klass! Kan inte beskriva med ord hur glad och lycklig jag är att vi trots allt lyckades ta oss runt båda dagarna, och Aslans superprestation båda dagarna! Sådan glädje, sådan styrka, sådan vilja! 
Vårt mål för tävlingen var att ta oss runt och ha roligt, och det lyckades vi verkligen med! Att vi sedan lyckades få en pallplats var bara ett plus i kanten! 
Fotograf: Nicole Carlson
/Fanny, stolt matte!

Nya upptäcksfärder!

Publicerad 2016-04-09 17:29:35 i 3. Vardag med Mio och Aslan, Kompisar, Promenader,

Efter två år i Uppsala har vi börjat upptäcka allt fler platser att promenera på! Tidigare har problemet varit transporterna, men nu har vi tillfälligt bil så nu ska vi passa på! Ett nytt favoritställe är Kungshamn-Morga, där finns det flera olika badplatser och varierande skog. Det finns även många andra fina ställen som Lunsen, Sunnersta friluftsområde, Hammarskog, Hågadalen (kung björns hög) mm. Vi har tröttnat lite på närområdet så nu ska vi passa på att upptäcka något nytt!
 
Har tyvärr inte så mycket bra bilder från platserna ännu, men här är några stycken i alla fall!
 
Kungshamn-Morga
Kung björns hög
Sunnersta friluftsområde
Hammarskog
Trötta killar efter dagens promenad.
 
 

Vår!

Publicerad 2016-04-06 22:26:14 i 3. Vardag med Mio och Aslan,

Äntligen är våren här! Vi har varit hemma på besök över påsk och veckan därefter men är nu tillbaka i uppsala igen. Våren har varit tuff med studierna men tack vare Mio har jag ändå kunnat koppla bort dem då och då. Så lovet kom perfekt! Men vi har inte haft många lugna stunder för det! Vi har varit i sommarstugan, tränat agility, varit på långa skogspromenader och besökt alla släktingar. Fullproppat schema med andra ord! Aslan och Mio har också träffats en hel del, men han har ju flyttat hemifrån nu så det blev inte lika mycket som vanligt. Helst hade jag haft lov ett tag till då studiemotivationen inte är på topp, men det är bara att ta tag i det igen! Här kommer lite blandade bilder från veckan i jönköping!
 
Lite agilityträning!
Vi har också tränat lite lydnad tillsammans med Aslan.
Blåsippspromenader
Kommer ni snart?
Vattenhundarna tar ju inte bron när man kan gå genom vattnet...
Utsikten
Snyggingen Aslan!
Usch vad tråkig du är matte! Nu vill jag gå vidare!
 

Utställning i Mantorp!

Publicerad 2016-04-03 19:15:00 i 3. Vardag med Mio och Aslan, 4. Utställningar och tävlingar, Aslan,

Idag har jag och Aslan varit på inofficiell utställning i Mantorp, mellan Mjölby och Linköping. Jag var uppe och badade Aslan sent igår kväll. Köpte även en ny kam igår i hopp om att lättare kunna reda ut hans päls, men pyttsan! Sämre kam får man ju leta efter. Visst, den fungerar, men till Aslans tjocka päls ger den inte jättemycket. 
Hur som helst, vi hade startnummer 322 och efter en lång väntan fick vi komma in i ringen runt 12.30. Har nog aldrig varit med om maken! Aslan brukar skärpa sig när det gäller, men idag var jag supernervös, och han var nog allmänt uttråkad. Springa kunde han väl någorlunda OK, men stå, det visste han inte hur man gjorde! Antingen skulle han sitta, eller nosa runt, eller göra allt utom att stå snyggt. Att ställa honom så han stod rätt var ju bara att glömma. Varken leversnittar eller falukorv gick hem inne i ringen (bara utanför).
 
Domare var Annika Ulltveit-Moe. Såhär löd kritiken:
 
"Stor hane. Mycket bra nosparti. Tillräcklig bredd i skallen. Lång i ryggen tar han ut ur de rätta proportioner. Bra benstomme men skulle ha mycket mer massa. Vrider ut framtassarna. Starkt lår. Väl mycket ringlad svans. Han är för mycket klippt, men har en välskött ullig päls. Rör sig med ett bra sidosteg. Faller lite ut ur rastypen."
 
De andra som också var där och insatta i rasen höll inte med om att han var så lång i ryggen. Jag vet dessutom själv att han kan vara kvadratisk eller se ut som en tax, helt beroende på hur han står. Idag kände han för att vara en tax utan möjlighet till förändring genom benflytt.
 
Inget HP blev det idag, men jag är lika glad ändå. Bra miljöträning, och bra utställningsträning! Han fick trots allt många bra kommentarer (inte bara av domaren utan av många andra som var på plats och tittade), och han stod helt stilla på tandvisningen, trots att domaren tittade både länge och noga. Det är jag riktigt stolt över! Han sprang även helt okej, trots att folk i princip satt en decimeter från där man skulle springa. Det kan jag tycka är lite dåligt. Lite space borde man ju ändå kunna få vid ringen. Utställningen var inomhus så fanns inte hur mycket plats som helst, men ändå! 
Sedan är Aslan ingen utställningshund utan en arbetshund. Huvudet är viktigare än utseendet! 

Jag har bestämt mig för att inte åka på den officiella utställningen i Lidköping som jag planerat. Han har för kort päls i koftan, och behöver - precis som domaren sa - lägga på sig mer massa. Det vet jag mycket väl om själv också. Att åka 2.5-3 timmar enkel väg och betala många hundralappar för att få ungefär samma resultat som idag känns onödigt. Dagens domare är väl insatt i rasen, så det känns inte növändigt. Ska vänta något år till innan vi ger oss ut på officiell utställning, så vi hinner pälsa på oss och muskla till oss lite först ;)
 Bild från några dagar tidigare.

Kommande helg väntar tvådagars dragtävling. Ska bli jätteroligt! 
/En trött Fanny och en ännu tröttare Aslan

Besök!

Publicerad 2016-04-01 11:30:31 i 3. Vardag med Mio och Aslan,

Mio och jag har under veckan hälsat på Sacco, Mios stora idol när han var liten och min promenadkompis. Han är idag 12,5 år gammal! Så roligt att få träffa honom igen!
 

Vilka är Mio och Aslan?

------------***Ev. valpplaner under 2017 *** ------------ Bloggen handlar om våra portugisiska vattenhundar Mio och Aslan och deras liv. Aslan bor i Jönköping med matte Fanny medan Mio bor i Uppsala med matte Frida och lever livet som hund till en veterinärstudent. Mio är en träningsglad, härlig kille med fyra tassar på jorden. Aslan är en tonåring fylld av glädje och energi som helst skulle leka all sin vakna tid om han fick. Det blir många, långa skogspromenader, mycket träning, tävlingar i många grenar och lite annat smått och gott. Detta visar vi främst genom en mängd härliga bilder!

Senaste inläggen om Mio och Aslan

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

Follow on Bloglovin Djur & husdjur bloggar TopBlog.se - Sveriges största bloggar Hundar Nöjen
Toppblogg.se bloggar skor på nätet Besökstoppen Husdjur
Billigt-Webbhotell.info