Mio och Aslan

Lydnadsträning med Aslan!
Jag och Aslan har så smått börjat titta på lydnadens startklass igen, efter ett uppehåll under sommaren. Och det går framåt!

Följsamhet (fotgående):
Sitter bra och han går som en ängel - när vi tränar. På tävling är han väldigt frånvarande, nosar och ofokuserad. Vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med detta?! 
 
Inkallning:
Han har jättesnygga ingångar och bra fart, MEN han ljudar! Startskall 7/10 gånger, och något vi fått avdrag för på båda våra lydnadstävlingar i våras. Tycker detta är svårt att träna. Jag vill belöna för hans bra fart och supersnygga ingångar, men inte för ljudandet? Denna veckan har vi hittills kört två träningspass. Jobbat med korta distanser och klicker, och jag har klickat så fort han startat utan ljud och skitit i ingångarna, vilket jag upplever har fungerat bra. Aslan blir lätt taggad så fort det ingår fart i aktiviteten, så vi ska fortsätta arbeta med korta avstånd och klicka så fort han startar utan ljud, för att efterhand öka på avståndet.
 
Sitt under march:
Sitter riktigt bra måste jag säga, det är nog ett av våra bästa moment om jag får tycka till själv!
  Senaste tävlingen fick vi bara 5 poäng men det skyller jag på tävlingsledaren. Vanligtvis brukar TL säga "kommendera!" och så utför man momentet. Denna TL sa "halt" och då stannade jag, Aslan satte sig men sedan stod jag kvar, och väntade på att TL skulle säga "kommendera". Under denna tid hann Aslan lägga sig ner. TL frågade varför jag inte utförde momentet, då blev jag helt ställd och svarade "men du sa halt, jag väntar på att du ska säga åt mig att kommendera", och i och med detta fick jag även avdrag för dubbelkommando... Men jag fick åtminstone 5 poäng eftersom Aslan låg kvar när vi utförde momentet. Men som sagt, skyller det på TL! Första gången vi tävlade fick vi enbart avdrag för ljudande vid starten av momentet (som vanligt), vilket var helt korrekt avdrag!
 
Apportering:
Aslan har gått från att förra sommaren inte ens vilja ta apporten i munnen till att faktiskt både bära och apportera den. Metoden för att lyckas med detta var att jag lät honom bära apporten vid dörren när det kom gäster och han blev glad, för att på så sätt få honom att förknippa apporten med något positivt och använda mig av hans naturliga benägenhet att vilja bära saker. Visst blir det en del tuggande, men det har jag valt att acceptera och träna bort i ett senare skede, i första början var det viktigaste att han ville ta apporten över huvud taget. Därefter skulle vi träna apporteringsbiten, och lagom till tävlingarna i våras hade han lärt sig att plocka upp apporten på marken, men eftersom vi inte tränat avlämnande hade han ingen aning om vad han skulle göra när han väl plockat upp apporten, så vi nollade det momentet.
De senaste träningstillfällena har jag fokuserat på avlämningsbiten, och döm om min förvåning, när Aslan (efter att inte ha tränat på apportering sedan typ i maj) tar apporten, springer till mig och sätter sig framför mig och håller kvar tills jag tar apporten???!! När vi inte tränat på det på månader, och då kom han inte ens och lämnade av den över huvud taget! Snacka om stolt matte! 
Jag vill ha in Aslan vid sidan och lämna apporten. Här är första försöket i tisdags med att få in honom vid sidan, och vad han kan, trots att han aldrig gjort det innan (om än med lite hjälp). Han utför hela momentet korrekt, med lite hjälp kommer han in vid sidan, sätter sig bra OCH håller kvar apporten tills jag tar den istället för att spotta ut den ett par meter framför mig som han alltid gjorde innan (om han inte sprang iväg med den till andra sidan planen)! Min älskade, duktiga, underbara hund, han är bara BÄST, mattehjärtat har växt tio storlekar minst!!!
 
Fjärrdirigering
Också ett av våra bästa moment, första tävlingen fick vi hela 10 poäng!!! Detta är ett moment vi ofta tränar, men inte så många gånger. Ofta försöker jag blanda mellan sitt-ligg, sitt-hit och sitt och att jag går ifrån och sedan kommer tillbaka för att han inte ska förvänta sig ett visst kommando när jag är på avstånd (så att han lägger sig när han ska "hit" och så vidare). Det behövs, för nöter jag ett moment för många gånger (ex fjärrdirigering) och sedan kör inkallning efter, så händer det att han lägger sig eftersom han "förväntar sig" det kommandot. Men som sagt, detta sitter riktigt bra och inget vi haft problem med på någon av våra tävlingar.
 
Hopp över hinder
Inget som vi tränar så mycket till vardags, eftersom vi inte har ett hinder. Men det har gått helt okej, men även här har vi problem med lite startskall.

Helhetsintryck
På tävlingar har helhetsintrycket handlat om att det är en glad, taggad hund, men ljudlig sådan vilket jag absolut kan hålla med om! Även i rallylydnaden har ljudandet ofta gett avdrag på helheten och momenten. En taggad hund jag har, som är väldigt tyst till vardags men gärna visar upp sin sångröst på träning och tävling när man gör roliga saker!
 
/Fanny och Aslan
 
Aslan is back!
Fanny och Aslan här!
Det var inte igår jag skrev här. Mycket har hänt i livet, både bra och dåligt, och jag och Aslan har därför inte gjort så mycket det senaste, förutom promenader, mys och lek. I somras tävlade vi i lydnad startklass två gånger, med ca 116 poäng båda gångerna. Dock utan att ha tränat nämvärt, så för vår dåvarande form kändes resultaten helt okej. I juli ställde jag ut Aslan officiellt för första (och antagligen sista) gången i Borås, efter 8-9 månaders sparande av päls. Och det gav utdelning, min fina kille fick excellent och blev fjärde bästa hane i öppenklass!!! 
 
 
Ca en vecka efter utställningen (när Aslan återigen var nerklippt och hade förvandlats till sitt gamla jag igen utseendemässigt) var vi på västkusten där vi hälsade på lillasyster på hennes sommarjobb. Vaknade av ett blodigt tält. Aslan blödde från snorren, kissade blod, var väldigt hängig och ville varken äta eller dricka. Efter konsultation med veterinär bar det av raka vägen hem till veterinär, där Aslan fick sövas för att kunna undersökas pga att han hade ont. Resultatet: prostatit, eller inflammation i prostatan, orsakat av att prostatan är överaktiv och förstorad. Jag gissar att det framkallades av utställningen helgen innan, ett enormt stort fält och massor med löptikar och goda dofter, Aslan var knappt kontaktbar under hela dagen för att han bara skulle nosa. Hur som, det hela slutade med kemisk kastration (för att prostatan ska få vila), som håller i 6 månader, och där är vi i nuläget. Då kastrationsmedlet räknas som doping får Aslan inte tävla på 6 månader, så tidigast i februari 2018 är vi ute på banorna igen. Det gör ingenting, för nu har vi chans att träna ordentligt innan vi går ut på en tävlingsplan igen. 
 
Den kemiska kastrationen bestod av 7 tabletter (en om dagen i sju dagar) som Aslan skulle äta. Jätteläskiga och skulle behandlas med största försiktighet med handskar och grejer, för om man som tjej får ämnet i sig/på sig finns risk att fertiliteten påverkas, det vill säga att man kan få svårt att få barn. Men använde man handskar och virade in tabletten i en bit skinka var det lätt att få Aslan att äta upp dem! Biverkningslistan var betydligt mindre och mindre allvarliga saker jämfört med sprutan som de flesta kanske känner till. Jag hade ju hoppats att Aslan skulle få lite grann av de flesta av biverkningarna (som jag inte såg som särskilt allvarliga), såsom att hunden kan bli lite lugnare, gosigare, få ökad aptit och ökad viktuppgång (hade varit bra så han kunde lägga på sig lite), men icke sa nicke. Förutom ökad gosighet är han helt sig själv. Vilket jag självklart inte är ledsen över, jag älskar ju Aslan precis som han är! 

Förra året hoppade jag av lärarutbildningen, jobbade som lärare i fritidshem/F-klass under hösten och sedan lagerjobb på våren. Sedan augusti i år läser jag till sjuksköterska på Jönköping University, och det känns verkligen som att jag hamnat helt rätt och studierna är såååå roliga! Har hittat massor med vänner, trivs med ämnena vi har, och allt är bara... perfekt! Känns som att jag äntligen börjar hitta rätt i livet! Med andra ord är Aslan återigen en stundenthund i (minst) tre år framöver!
En bild från januari 2017
På återseende 
/Fanny och Aslan
Aslans debut i lydnad!
Idag har jag och min stjärna debuterat i lydnadens startklass, mest för att se hur vi ligger till. Fick en tuff start då vi var först ut i klassen och fick köra efter att övriga klasser var klara, och typiskt nog satte sig en av hundarna i klass 1 och kissade på planen precis innan vi gick in, så linförigheten var ett enda stort nosande och vi nollade momentet, och totalt på olika moment samt helheten fick vi över 30 poängs avdrag för ljudande (framförallt startskall). MEN - trots att vi i princip inte tränat någonting alls det senaste pga olika orsaker drog vi ihop 116 poäng. Helhetsbetyget var trots avdrag för ljudandet ett av de högsta helhetsbetygen för alla hundar, i alla klasser, på hela dagen). Han satte full pott på fjärren. Han stannade på planen, vilket var dagens mål. Han kunde genomföra alla moment utan belöning mellan, något han aldrig gjort förut. Vi hade jättekul, trots att jag var enormt nervös. Domaren kom fram efter tävlingen och berömde mig för vilken arbetsvillig, glad och motiverad hund jag hade och sa att han har en enorm potential, och gav många tips om hur man kunde träna bort ljudandet. Även flera av de andra deltagarna kom fram efteråt och berömde mig för Aslans fokus, arbetsvillighet och glädje. Vi har definitivt fått mersmak och nu ska vi börja träna på allvar. Kan han så här bra utan någon vidare träning, tänk då hur långt vi kan nå om vi satsar på allvar! Världens bästa hund, min älskade Aslan!
 
/Fanny