En helt vanlig kväll här hemma, Frida är borta och Mio ligger och sover ute i hallen, lugn och snäll. Trodde vi...
Plötsligt hörde jag mamma ropa: "NÄÄÄÄ MIO, USCH PÅ DIG, FY DIG!!!!" (och massa andra fula ord.)
Sprang såklart genast ut för att se vad som stod på. Mötte Mio i dörren till mitt rum, han verkade skämmas något alldeles otroligt mycket.
Mamma hade glömt ställa undan sina 1000-kronorsskor av läder och Mio hade inte sovit som vi trott, utan hittat dessa att tugga på. Det var därför han varit så tyst och lugn. Ajaj!!!
Mio verkade förstått att han gjort fel så fanns ingen anledning att skälla på honom, det var trots allt mamma som lämnat sina skor framme. De andra var rätt sura på honom, men inte jag. Att inte lämna några värdefulla saker framme ensam med Mio tycker jag är rätt basic, då får man skylla sig själv lite (kanske lätt för mig att säga som inte fått något värdefullt uppätet förutom ett busskort för 700 som han tuggade sönder, men eftersom det slutade gälla några dagar senare gjorde det inte så mycket).
Jag gick in på mitt rum igen och hittade Mio liggandes och se ledsen ut i innersta hörnet av rummet. Där låg han kvar i säkert 30-40 minuter, när mamma gick förbi i hallen utanför rummet vände han bort huvudet. Han brukar inte gilla att sitta i knät när jag sitter i skrivbordsstolen vanligtvis, men nu hoppade han upp i knät på mig frivilligt och hängde som en hösäck i famnen på mig, lille killen då!
menmen, senare på kvällen hade han ryckt upp sig igen och var sitt vanliga jag :)
Vi älskar dig ändå Mio, trots att du är en skoflis! (hahah hans min denna bilden, typ "jag vet att du älskar mig, men du behöver väl inte kleta tjejbaciller på mig för det? tvåbeningar alltså..") /Fanny
0 kommentar(er)
