Vi gick iväg på en rejäl skogspromenad med klövjeväskan på! Mio var så här glad för att få gå ut!
Jag vet inte varför han håller på så faktiskt... Tar jag fram en sele springer han och gömmer sig eller lägger sig som en potatissäck på golvet. Spelar ingen roll vilken sele. Trodde först att den kanske skavde, men det är ju samma sak med alla, olika modeller, material osv spelar ingen roll. Han är inte så pigg på att gå ut över huvud taget - tills vi kommer ut vill säga! Då är det full fart!
När vi kom ännu lite högre upp började vi skymta små vita fläckar inne i skogen. Dessa blev allt fler! Mio var en lite skeptisk till en början - så har det ju inte sett ut tidigare! Men det släppte ganska snart! Det där vita var ju
kul! Speciellt att fånga bollar i munnen. Men det var konstiga bollar, för de försvann! Så tror jag han tänkte...
Tyvärr fick jag inte de bästa bitarna på film. Ibland hade han riktiga stollaryck och han lärde sig snabbt att fånga snöbollarna i munnen. Men det var ju förhoppningsvis inte den sista snön!
Tänk att det kan skilja så mycket när man går bara någon kilometer! Svårt att tro att det blir så mycket kallare lite högre upp, jag var inte beredd på det själv! Häftigt i alla fall!
Han är ganska ointresserad av andra människor. En gång var jag lite långt bakom (5-10 meter), men inom linans avstånd, när det kom en löpare. Mio kände inte för att lyssna, men löparen var inte intressant heller. Jag han ändå fram till honom innan löparen gjorde det, men vill verkligen inte att han springer fram till någon utan att jag sagt att han får. Bara någon minut senare möter vi nästa löpare och då kommer han perfekt på inkallning och ligger vid min sida tills löparen har passerat. Denna löparen sa att han var lydig, vilket han ju var - för tillfället! Känner att linan är bra att ha för att jag ska känna mig lite säkrare... Måste dock jobba mer med stanna och stanna kvar, han har börjat fuska lite! Aja baja!
1 kommentar(er)
