Mio och Aslan

GAAAAAH, denna väntan gör mig galen! Om allt går vägen (hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas) kanske lille Aslan är född inom x veckor. Om x veckor kanske jag vet hur MIN Aslan ser ut! Några få dagar... Tiden går så fort, x dagar är ju ingenting, nyss var det ju över 365 dagar, det här med en alldeles egen hund var bara en väldigt avlägsen dröm.

 

Är så nervös. Känns som att allt som kan gå fel kommer gå fel. Och lite till, bara för att...

 

Just nu är jag mest sugen på en liten brunis. Bara för det kommer det säkert bara födas svarta valpar. Man vet aldrig, teoretiskt sett borde det ur kombinationen jag hoppas mest på kunna födas både bruna och svarta. Får hoppas att det blir några hanar av varje färg, optimalt vore runt 8 valpar, 5 hanar och 3 tikar, eller kanske bara hanar. Men om jag fick gissa just nu skulle jag gissa på 7 valpar, 3 hanar och 4 tikar, får se hur nära jag är sen :P

 

Innerst inne bryr jag mig nog inte jättemycket om färgen (förutom det där med lite vita tecken, behöver inte vara mycket så länge det finns något litet), har ändrat mig fram och tillbaka om svart eller brun hela tiden så när de väl föds kommer säkert rätt valp finnas där för mig. Om det nu blir några hanar alls, och om det i så fall finns en hane till mig. Det är ju inte heller säkert. Var ute i god tid vad gäller alla kennlar jag kontaktat, kontaktade de flesta redan i början av sommaren 2013 och sedan haft kontinuerlig kontakt och hälsat på vissa under hösten. Får hoppas att jag verkar intressant som valpköpare, samt att jag gjorde rätt som tog kontakt och anmälde intresse så lång tid innan. 

 

Snart. Snart. Snart. Längtar. Längtar. Längtar. Hoppas. Hoppas. Hoppas! Knappt så man vågar hoppas, vill inte riskera att bli besviken. Kommer på mig själv med att sitta och hoppas nu ändå, fy Fanny! Jag ska inte skriva ett knyst mer om Aslan på bloggen nu tills jag vet mer >.<