Mio och Aslan går allt bättre ihop! Mio är inte alls lika tjurig längre som han var i början och har t.o.m börjat tycka att det är lite kul att ha en lillebror! Så länge han inte blir för jobbig då... Men säger till det gör han inte, han sitter mest och ser besvärad ut samt pratar lite missnöjt när Aslan är jobbig. Men oftast fungerar de toppen ihop! De leker allt mer ihop ute, kampar om trasor och springer runt med bollar (och foppatofflor). Det är så kul att se dem tillsammans!
Aslan är mycket pratigare än Mio någonsin har varit! Dessutom är han mycket grövre i skallet redan, Mio låter ju fortfarande som en liten valp! Så det låter lite kul ibland när de leker!
En annan sak som skiljer dem mycket åt är att Aslan är en labrador när det gäller mat. Han älskar allt som går att äta! Idag fick han smaka lite på citron - det gick ner! Mio gillar ju apelsin, men citron är ingen höjdare. Aslan äter allt man ger till honom. Öppnar man en av deras matburkar i köket sitter Aslan vid fötterna inom några sekunder. Råkar Mios mat stå framme är han där på två sekunder och äter upp den (men är ändå lika hungrig när han får sin egen). Kommer Aslan när Mio äter går Mio hellre undan. Så nu har vi en väldigt kinkig hund och en väldigt matglad. Det har sina sidor båda två...
Aslan bits mycket mindre än Mio gjorde. Mio var världens hålslag som gav oss alla mängder med bitmärken. Aslan har inte gett mig ett enda ännu! Visst biter han med, men det är sällan. Underbart!
Jag har funderat på småsaker som jag kunde ha gjort bättre med Mio som liten, hur jag skulle ha gjort det, andra vägar till målet mm. Men nu när vi har Aslan så inser jag att det inte var så lätt - jag gjorde det jag kunde! Tänk vad fort man glömer hur mycket jobb det är med att ha en liten valp!
Aslan är mycket pratigare än Mio någonsin har varit! Dessutom är han mycket grövre i skallet redan, Mio låter ju fortfarande som en liten valp! Så det låter lite kul ibland när de leker!
En annan sak som skiljer dem mycket åt är att Aslan är en labrador när det gäller mat. Han älskar allt som går att äta! Idag fick han smaka lite på citron - det gick ner! Mio gillar ju apelsin, men citron är ingen höjdare. Aslan äter allt man ger till honom. Öppnar man en av deras matburkar i köket sitter Aslan vid fötterna inom några sekunder. Råkar Mios mat stå framme är han där på två sekunder och äter upp den (men är ändå lika hungrig när han får sin egen). Kommer Aslan när Mio äter går Mio hellre undan. Så nu har vi en väldigt kinkig hund och en väldigt matglad. Det har sina sidor båda två...
Aslan bits mycket mindre än Mio gjorde. Mio var världens hålslag som gav oss alla mängder med bitmärken. Aslan har inte gett mig ett enda ännu! Visst biter han med, men det är sällan. Underbart!
Jag har funderat på småsaker som jag kunde ha gjort bättre med Mio som liten, hur jag skulle ha gjort det, andra vägar till målet mm. Men nu när vi har Aslan så inser jag att det inte var så lätt - jag gjorde det jag kunde! Tänk vad fort man glömer hur mycket jobb det är med att ha en liten valp!
0 kommentar(er)
