Mio och Aslan

Denna helgen var jag och Mio först med delar av familjen på västkusten, sedan åkte vi tidigt imorse till en rallytävling i Vårgårda. Vår andra i avancerad! Jag körde lite fel på vägen och ett stort cykellopp i staden med mycket avspärrade vägar gjorde att vi fick gå ca 30 minuter från bilen och kom dit med väldigt lite marginal. Tur att jag tagit till ordentligt med tid!

 

När vi fick banan kände jag att "det här blir en riktig utmaning!". Hopp över hinder på höger sida har vi aldrig gjort "rallylydnadsmässigt", speciellt inte med tre steg bak efter som han knappt kan på den sidan! Åttan har vi aldrig kört på fel sida (dessutom med något gott i). Väldigt mycket av banan var dessutom på fel sida. Dessutom var det lätt att tappa bort sig bland alla koner som gick hit och dit, vinden drog in frestelsen över nästan hela banan och man passerade den många gånger i spiralen. Honnören - ligg på höger sida - har vi heller aldrig kört "på riktigt". Det var även en hel del störningar utanför, en stor bilväg, en skjutbana, helikoptrar som cirkulerade (för cykelloppet) och tåg som passerade! Så jag var minst sagt nervös inför denna starten!

Vi hade startnummer 1 vilket aldrig har varit bra för oss tidigare! Men vi laddade och körde på! Han nosade inte i starten denna gången! Framsteg! Men oj, vad han drar i fotgåendet och högersidan! Det känns som att jag tränger honom hela tiden! Detta är något han börjat med under sommaren och det förstör vår känsla lite. Jag har svårt att hålla honom kvar i position och vågar inte riktigt slappna av. På träning gör han det inte, så det är lite konstigt... I övrigt kändes det ändå hyfsat. Lite seg att svara på mina kommandon, lite småslarv... men han var i alla fall fokuserad på mig, bara 1 nos under hela banan! Trodde dock att vi drog på oss en -10 vid hindret då vi trasslade lite med höger-vänster sidan, men det blev bara en BRIS. Tre steg bakåt gick över förväntan! I åttan brydde han sig inte alls om frestelserna. Så det kändes ändå okej när vi var klara. 

 

I honnören började han dock trassla till det... det var nästan så jag tappade hoppet lite! Det tog jättelång tid för mig att få honom i position, han nosade och lyssnade inte alls på vad jag sa! Men när vi väl var på plats och bedömningen började låg han perfekt! Men min puls var riktigt hög då! 

Så den totala känslan var inte på topp, detta är något vi måste jobba på! Men tydligen såg det ändå riktigt bra ut! Vi fick ihop till hela 87 poäng! Tyvärr fick vi lite avdrag på helheten för att han pep lite, men jag var ändå väldigt förvånad över resultatet! Jag som bara hoppats att det skulle vara godkänt, inte att det skulle vara så bra poäng! Inte nog med det, det räckte även till en 2:a plats! "Snyggt läggande! Trevligt ekipage! Helhet: piper lite" /Birgitta Elgh

Så nu har vi två godkända - one more to go!