Aslan kastrerades i december. Detta är mina erfarenheter av kastreringen:
Aslan före kastreringen:
Aslan var tidigare väldigt påverkad av löptikar. Han matvägrade tills han kräktes, var pipig inomhus, hade svårt att komma till ro, var väldigt nosig utomhus och gick stundtals knappt att få kontakt med när det fanns löptikar i området. Han fick prostatit (inflammation i prostatan) två gånger. Andra gången genomfördes ultraljud, och det visade sig då att han hade flera cystor på prostatan.
Aslan efter kastreringen:
- Efter kastreringen matvägrar han inte längre, och det är ytterst sällan som han kräks nu. Kanske har han blivit lite mer matglad än tidigare, men inget som märks på vikten. Jag kan fortfarande ha hans skål framme fylld med mat utan att han kastar sig över den, han äter när han är hungrig vilket blir kanske 1-3 gånger per dag.
- Han har som sagt inte gått upp nämnvärt i vikt. Tidigare var han väldigt smal, och efter kastreringen har han blivit mer "normal" i kroppen. När man klappar honom känner man inte ryggraden och höftbenen sticka ut lika tydligt som innan, så för viktens skull har den pyttelilla viktuppgången faktiskt bara varit positiv. Han skulle inte må dåligt av att gå upp några kilon till ändå. Om han nu gått upp i något så är det storlek på huden. Han har hur mycket hud som helst, han kan nästan gå under smeknamnet "rynkan"!
- Efter kastreringen matvägrar han inte längre, och det är ytterst sällan som han kräks nu. Kanske har han blivit lite mer matglad än tidigare, men inget som märks på vikten. Jag kan fortfarande ha hans skål framme fylld med mat utan att han kastar sig över den, han äter när han är hungrig vilket blir kanske 1-3 gånger per dag.
- Han har som sagt inte gått upp nämnvärt i vikt. Tidigare var han väldigt smal, och efter kastreringen har han blivit mer "normal" i kroppen. När man klappar honom känner man inte ryggraden och höftbenen sticka ut lika tydligt som innan, så för viktens skull har den pyttelilla viktuppgången faktiskt bara varit positiv. Han skulle inte må dåligt av att gå upp några kilon till ändå. Om han nu gått upp i något så är det storlek på huden. Han har hur mycket hud som helst, han kan nästan gå under smeknamnet "rynkan"!
- Han är mer "nere på jorden". Innan var han ofta rastlös och pipig, ständigt "på span" ifall någon snygg tjej skulle komma förbi. Nu känns det som att han har landat i sig själv på ett annat sätt. Ungefär som om man är påväg att missa sitt tåg/buss och springer allt vad man har (så var hans sinnesstämning innan kastreringen), och man hinner med tåget och slår sig ner och pustar ut (hans sinnesstämning efter kastreringen).
- Han har börjat få kvälls-ryck när det ska hämtas skor, kastas med leksaker och åla runt i soffan samtidigt som man grymtar och skäller och ser galen ut. Detta är något som har börjat efter kastreringen på i princip daglig basis. Som om han överlag känns gladare och mer tillfreds med livet.
- Han är mindre nosig utomhus. Visst nosar han fortfarande, men nu finns det fortfarande syre kvar till matte på promenaderna, innan kastreringen sög han upp varenda liten luftmolekyl inom tio meters radie så for det fanns löptik i området.
- Han har blivit gosigare. Innan var han inte mycket för att gosa och bli klappad, men nu ligger han mer än gärna och myser i soffan och ska gärna ligga sked i sängen när vi ska sova. Dock är det bara familjen han är gosigare med, främlingar bryr han sig inte om i precis som tidigare.
- Han leker bättre med sina få lekkompisar vilket är positivt. MEN han har även blivit väldigt mycket mer osäker vid möten med okända hundar. Nu är det nästan mer regel än undantag att han skäller vid hundmöten, oavsett storlek på den mötande hunden.
- Han har börjat få kvälls-ryck när det ska hämtas skor, kastas med leksaker och åla runt i soffan samtidigt som man grymtar och skäller och ser galen ut. Detta är något som har börjat efter kastreringen på i princip daglig basis. Som om han överlag känns gladare och mer tillfreds med livet.
- Han är mindre nosig utomhus. Visst nosar han fortfarande, men nu finns det fortfarande syre kvar till matte på promenaderna, innan kastreringen sög han upp varenda liten luftmolekyl inom tio meters radie så for det fanns löptik i området.
- Han har blivit gosigare. Innan var han inte mycket för att gosa och bli klappad, men nu ligger han mer än gärna och myser i soffan och ska gärna ligga sked i sängen när vi ska sova. Dock är det bara familjen han är gosigare med, främlingar bryr han sig inte om i precis som tidigare.
- Han leker bättre med sina få lekkompisar vilket är positivt. MEN han har även blivit väldigt mycket mer osäker vid möten med okända hundar. Nu är det nästan mer regel än undantag att han skäller vid hundmöten, oavsett storlek på den mötande hunden.
Överlag har kastreringen verkligen varit positiv för Aslan och han känns mer harmonisk nu, även om hans osäkerhet mot andra hundar stundtals kan vara jobbig.
Jag vill INTE rekommendera någon att kastrera sin hund "bara för att den inte ska avlas på". Fundera först över varför du vill kastrera. Vad hoppas du att kastreringen ska hjälpa mot? Går det att angripa problemet på något annat sätt? Kastrering är ett oåterkalleligt kirurgiskt ingrepp och det finns flera risker/"biverkningar", så det ska i mina ögon ses som en sista utväg när inget annat fungerar. Har hunden inga problem/enbart små problem med att vara intakt ser jag inte meningen med att utsätta hunden för sövning, operation, post-operativ smärta och eventuella biverkningar. Hade Aslan inte haft så uttalade problem (prostatiten och cystorna på prostatan) hade jag nog inte valt att kastrera. Med facit i hand var detta det bästa för Aslan, men det innebär inte att det är det bästa för alla.
/Fanny och Aslan
/Fanny och Aslan
0 kommentar(er)
