Mio och Aslan

Sedan årsskiftet så är vi åter igen Uppsalabor och tillbaka till studierna igen. Det var en omställning både för mig och grabbarna - nytt ställe i Uppsala och för Mysak var ju allt helt nytt! Ny plats, andra människor och egenligen inget mer än jag och Mio kvar från det han var van vid. De första veckorna var tuffa, Mysak ville inte vara själv ens tillsammans med Mio och jag blev allt mer stressad då jag visste att vi har obligatoriskt i skolan 5 dagar i veckan... Men vi kämpade de få dagar vi hade innan skolan drog igång, och på något sätt så lyckades vi få det att fungera! Jag flyttade dem till en plats där de hade mer kontroll över lägenheten, tränade korta stunder, skapade nya rutiner när jag lämnade dem, använde både adaptil och zyklene i början (vet inte hur stor effekten var, men kanske en placeboeffekt på mig själv om inte annat!) och helt mirakulöst så fungerade det! Efter en vecka tog jag bort zylkene och en vecka senare adaptil-adaptern. Det är en enorm lättnad att det fungerar så bra som det gör nu! Nu längtar vi efter ljuset då vi går morgonpromenad i mörker och eftermiddags-och kvällspromenader i mörker... Bara den korta lunchrastningen är ljus. Men snön har ändå hjälpt upp det en hel del! Här kommer lite bilder från vår första tid här!